Det började med att jag stod i köket och kände att det var dags att ta ansvar och fixa avloppet. Nu fick det vara nog, det hade ju varit stopp i den ena hon i flera dagar.
Egentligen borde jag kanske ha förstått mina begränsningar redan där. Jag hade trots allt precis legat utslagen i magsjuka och hade inte särskilt mycket energi. Och något vidare konsekvenstänk hade jag tydligen inte heller, skulle det visa sig.
Jag skruvade loss vattenlåset och började jobba med avloppsrensaren i röret. Där stod jag böjd under diskhon medan gamla matrester, slemmiga mysterier och en äcklig doft som borde ha varit olaglig långsamt började ta sig ur avloppet.
Och precis när jag står där med händerna fulla av köksavloppets samlade synder hör jag ljudet. Diskmaskinen. Det där välbekanta ljudet som betyder att den är på väg att tömma ut sitt vatten — rakt ner i samma system som jag precis har monterat isär.
Man hinner tänka mycket på två sekunder: hur kan jag vara så dum att jag börjar rensa avloppet samtidigt som jag kör diskmaskinen?
Sedan kom floden!

Ännu en gång hade jag gjort ett misstag, och det komiska var att jag senare på eftermiddagen gick in och tittade på dagens Facebook-minnen och då dök detta upp:

Det kändes som ett märkligt sammanträffande, som om dagen på något sätt ville knyta ihop säcken åt mig, genom att påminna mig om just den händelsen igen.
Misstag känns sällan roliga när de händer. Då är de mest pinsamma, dyra eller blöta. Just där och då känns de mest jobbiga, men med tiden blir de ofta historier vi skrattar åt. Och kanske är det just misstagen som gör livet mänskligt.
Jag har gjort bort mig otaliga gånger i livet, precis som du säkert också har. Och kanske mår vi faktiskt bra av att kunna erkänna våra misstag, skratta åt oss själva och se det komiska i vardagens små katastrofer.
Läste en gång att det vi skäms över idag ofta blir något vi skrattar åt i framtiden. Så varför vänta? När jag och min fru kom ut från Rusta den dagen vek vi oss faktiskt dubbelvikta av skratt.
Lyckliga är de som skrattar åt sig själva, de kommer aldrig upphöra att ha roligt.
Thomas More
/ Urban
