Ni som känner mig väl vet att jag tycker om att diskutera och argumentera. Att jag ibland till och med ställer mig i andra ringhörnan (med åsikter som inte är mina) bara för att få diskutera, vilket givetvis kan irritera andra.
Självklart det är viktigt att lära sig att resonera, argumentera och diskutera om saker och ting, men samtidigt ska vi inte lägga allt för stor vikt på dessa förmågor och en retorik som handlar om konsten att övertyga vår motståndare.
Det vi alla nog behöver lära oss är att lyssna för att förstå och inte för att replikera, komma med motargument eller lösningar. Ett lyssnande där vi vill skapa förståelse för andra människors åsikter, ställningstaganden och perspektiv. En förståelse för andra människors kulturer och traditioner, önskemål, problem och behov.
Och har du tänkt på att alla människor har en speciell livshistoria med erfarenheter, upplevelser och kunskaper som kan vara värda att lyssna på!
Det är i mötet med andra vi mognar och utvecklas som människor genom att vi skapar och omskapar varandra gång på gång. Genom att lyssna kan vi lär oss att förstå det vi inte förstått tidigare, vilket såklart kan stärka vår egen uppfattning. Men det också innebära att vi ser fördelarna i en åsikt vi tidigare förkastat.
Jag brukar ofta få höra att jag är en bra lyssnare, men ärligt talat brukar jag ibland anta att jag förstår vad den andre menar. Vilket gör att jag ligger steget före, drar slutsatser och kanske avbryter och fyller i istället för att låta personen prata till punkt. Det jag behöver göra är att backa och verkligen lyssna på vad den andre har att säga, för faktum är att ibland är det inte alls såsom jag tror.
För att kunna utveckla förmågan att lyssna behöver vi ställa oss frågan om vi vill förstå? Eller hör vi bara det vi vill höra?
/ Urban