I lördagskväll åkte jag och min fru till Kilsbergen för att sätta oss under en filt och låta ögonen drunkna i en fantastisk stjärnhimmel.
Där uppe i Kilsbergen långt från gatlampor, hus och bilar syntes stjärnorna på ett helt annat sätt än i stan. En skillnad som jag inte hade föreställt mig skulle vara så stor.
I en tid där allting hela tiden rusar snabbare innebär det en stunds avkoppling att låta sina ögon drunkna i en stjärnklar himmel, samtidigt som det ger livet perspektiv. Det finns något som är större än oss själva men det är inte alltid så lätt se det. Men ibland så får man chansen!
Varför skapade Gud rymden, universum, planeter, stjärnor och galaxer? Det är bara att inse att det finns begränsningar för det vi kan förstå, men vi vill så gärna förstå och veta hur allt hänger ihop.
Kan du knyta samman Sjustjärnorna eller lossa Orions bälte? Låter du aftonstjärnan gå upp i rätt tid, leder du Stora björn och hennes ungar? Förstår du himlens lagar, får du dess ordning att gälla på jorden?
Job 39:31-33
Samtidigt finns det en tröst i att vi inte kan förstå, och precis som Job så behöver vi faktiskt inte förstå.
När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du skapat. Vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar dig an honom?
Psaltaren 8:4-5
När jag satt där och tittade på stjärnorna insåg jag min litenhet i det stora världsalltet men samtidigt är jag en del av alltet. Samtidigt som vi upplever oss små så är vi stora i vår litenhet, och tänk att Gud bryr sig om mitt pyttejag!
Guds härlighet visas på himladuken och Guds hantverk ställs ut vid horisonten. Fröken Dag har lektioner om det varje morgon och magister Natt föreläser om det varenda kväll. Man hör inte orden, rösterna uppfattas inte men deras tystnad fyller jorden. Den outtalade sanningen förkunnas överallt.
Psaltaren 19:1-4
I bibeln står det om Abraham och hans fru Sara. De var alldeles för gamla för att få barn men en kväll tog Gud med sig Abraham ut på en promenad och sa till honom att räkna stjärnorna. Abraham han räknade och räknade för så oändligt talrika skulle hans ättlingar bli.
Ibland vill nog Gud ta med oss ut och titta på stjärnorna för att vi ska se möjligheter och perspektiv som bara han kan ge!
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 