Ingen människa tar slut

Imorgon är det återigen dags att gå till kyrkogården och tända ljus och minnas nära och kära som lämnat oss.

För mig är allhelgona helgen något av det allra vackraste som finns. Det är så vackert och stämingsfullt att gå runt på en kyrkogård och se alla hundratals ljus som brinner i höstmörkret. Att på detta sätt hylla och fira de döda är att gå emot historielösheten. Att erkänna det förflutnas betydelse, för inom oss bär vi alla på människor som gått före.

De döda slutar inte att påverka oss bara för att de råkar vara just döda. Deras eftervärme finns liksom kvar. Människor lämnar något osynligt men påtagligt efter sig. Människor som har betytt mycket för oss dör på något sätt inte när de dör, de skiljs från oss men deras liv sitter kvar i ting, tankar, känslor och minnen

Tomas Sjödin

När vi under allhelgona tänder ljus är det ett sätt att visa att de som vi förlorat finns kvar hos oss. Eftervärmen, minnena, tacksamheten, avtrycken och spåren de finns kvar hos oss. Och när vi pratar om de som gått före så får vi skörda frukten av deras liv.

Varje gång vi talar om de döda så får vi skörda frukterna av deras liv

Henri Nouwen

Jag har bilderna kvar, och jag vet precis var. Jag kan förlora mig i minnena ibland. Det kan bara betyda en sak, och jag är säker på det här. Ingen människa tar slut och inte heller du.

Michael jeff Johnson

Visst finns det bilder av min pappa i fotoalbum men framförallt finns de i hippocampus och hjärnbarken. Jag saknar honom oerhört mycket samtidigt är jag väldigt tacksam för den eftervärme han lämnat efter sig.

Trots att jag inom många områden är en total motsats gentemot min pappa, så upptäcker jag gång på gång att jag liknar honom. Att jag har egenskaper och beteenden från honom, för ingen människa tar ju slut…

Om det nu är så att ingen människa tar slut, hur tar du då tillvara på den eftervärme som dina nära och kära lämnat efter sig?

/ Urban