Du som läser min blogg har säkert en bild av hur jag är som person. Men om du träffade mig skulle du kanske få en lite annan bild av mig. Ofta har vi ju en bild av en person i början och en helt annan när vi umgåtts ett tag.
Jag tror det är oundvikligt att inte fundera på vad andra människor har för bild av oss? Och vi grubblar och funderar på hur andra önskar att vi ska vara!
Om du inte vet vem du är när du vaknar upp på morgonen så kan du vara säker på att någon har talat om det för dig till middag
Om vi inte vet vem vi är och vad vi vill så är det nog lätt att vi blir ett offer och en spelpjäs i händerna på andra människors åsikter, värderingar och drömmar. Kanske är det så att vi dagligen behöver tala om för oss själva vem vi är, och vem vi vill vara!
Ibland önskar jag att jag var nån annan. Att jag kunde skriva texter som Tomas Sjödin, sjunga som Samuel Ljungblahd, ha en karisma som Bono och vara lika händig som min bror.
Ibland får jag till och med för mig att Gud vill att jag ska vara någon annan än den jag är! Att Gud vill att jag ska göra något annat än det jag gör. Men när vi söker Guds vilja för vårt liv ska vi nog inte stirra oss blinda på enskilda uppgifter utan mer se livet i ett större perspektiv.
Och det slog mig häromdagen att jag varken är eller behöver vara solen som värmer och ger ljus, men att jag med mitt liv kan få vara månen som reflekterar ljuset!
Jag ser på alla andra, önskar att jag var nån annan, mina tankar gör mig blind. Å jag tittar mig i spegeln, ser att tårar efter tårar rinner ner från min kind. Herre lär mig älska den du skapat. Du vill inte att jag är nån annan. Snälla öppna mina ögon, lär mig se på andra och mig själv såsom du. Jag vill bara vara mer, mer lik dig…
Vittne
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 
Hej Urban! Nu vill jag kommentera det du skriver på din blogg.
Så klart att vi ska vara den vi är!
Så klart att vi får lov till vårt unika.
Våra Egon spelar oss lätt spratt genom att få bekräftelse, om och om igen. Det är klart att vi behöver få ”spegla oss” i andra längs livsvägen – men mer som en sund ”påminnelse” om vem jag är. Och visst kan det vara svårt att skilja det ena från det andra! Det är väl att ”vara människa”?
Och , som Karin Boye skriver så fint; ” Javisst Gärdet ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka”..,
Om vi vågar bejaka vårt unika, så växer vi en liten bit i taget. Under den ”förädlingsprocessen” behöver vi ju nya speglingar, få ett ”ok”/”aha”/”jag förstår” etc för vår fortsatta växt.
Till slut kommer vi kanske, åtminstone delvis, att utvecklats till en ”annan” person Urban! Då gäller det att få rätt spegling. Kunna stå rak inför sig själv. Säga till oss: Denna människa blev jag till slut”..,. Då får vi också se vem eller vilka som finns kvar i vårt liv av dem som vi räknat som vänner. Kanske till och med familj? Släkt? Till allt detta krävs MOD Urban! Mod att svara upp få sina inre behov. Mod att säga JA.
och vi får be om Guds kärleksfulla stöd och ledning.
Dag Hammarskjöld skriver i ett av sina ”Vägmärken”
Du vågar ditt ja – och upplever mening.
Du upprepar ditt ja – och allt får mening.
Om allt har mening, hur kan du leva annat än ett JA. ”
Så vackert.
Enkelt.
Och Du, jag tror att du inte bara likt månen reflekterar solens ljus.
För mig har du alltid varit en av solens värmande strålar Urban. Och jag saknar min varma vän. Men tackar för allt jag fått. Och nu får ta del av i dina tankar.
Karin
GillaGilla
Tack Karin ❤️
GillaGilla