Vi har alla en personlighet, men vad består den av? Och att vara sig själv, hur är man då? Är det inte så att det finns flera olika versioner av mig själv? Att min personlighet består av flera olika personlighetsdrag, där vissa syns väldigt ofta medan andra sällan syns.
Jag tänker att olika versioner av mig själv kommer fram vid olika tillfällen, och att ens personlighetsdrag skiftar kan göra att omgivningen upplever att man har olika personligheter. Men det har ju alla mer eller mindre.
Jag kanske inte är samma person med familjen som med kompisar, eller samma person på jobbet som i kyrkan. När jag är ute och vandrar på Bergslagsleden är jag på ett sätt och när jag är på en Samuel Ljungblahd konsert är jag på ett helt annat sätt. Går jag på match med Örebro sk eller Färjestad får jag ytterligare en personlighet. En personlighet som jag inte riktigt vet är positiv eller negativ, men en sak är i alla fall säker och det är att jag lever mig in i matchen. Jag är på ett sätt när jag busar med barn på förskola och ett helt annat sätt när jag möter människor som mår dåligt och behöver prata av sig…
Alla dessa versioner betyder inte att jag inte är mig själv, utan kanske snarare tvärtom. Alla dessa personlighetsdrag kan rättare sagt beskrivas som att jag visar upp olika delar av mig själv vid olika tillfällen.
Som jag skrev i gårdagens blogginlägg kan man ibland få rådet att: ”Var bara dig själv så kommer det nog gå bra…” På sätt och vis är det en komplimang, för det betyder ju troligen att den som ger rådet tycker om mig precis såsom jag är. Men samtidigt är det hela lite komplicerat: på vilket sätt jag ska vara mig själv? Jag har ju flera olika versioner av mig själv.
Att visa upp olika versioner av sig själv är nödvändigt, för alla personlighetsdrag funkar inte i alla situationer och sammanhang. Att kunna anpassa sig är viktigt för att fungera socialt men det är också viktigt att man då anpassar sig utifrån sin olika personligheter så att man inte låtsas vara någon som man inte är.
/ Urban