Glädjen i att förbereda en predikan

Jag tycker om många saker i livet. Jag älskar att baka kladdkakor och jag kan utan problem tillbringa flera timmar ute på en vandring i naturen. Solnedgångar har också en alldeles särskild plats i mitt hjärta, en annan stor passion är att skriva bloggtexter. För mig är skrivandet ett sätt att reflektera, känna efter och ge ord åt alla de tankar och känslor som rör sig inom mig. Det är där jag får utrymme att förstå mig själv lite bättre och dela med mig av det som betyder något

Och så har musiken en stor plats i mitt liv, att sätta på U2 och bara lyssna, sjunga med och försvinna in i musiken är något jag verkligen tycker om.

Jag har många passioner i livet, men få saker gör mig så glad som att predika. Det är något jag ser fram emot varje gång och som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

För många kan det kännas skrämmande att tala inför människor, nervositeten kan vara påtaglig. För mig är det precis tvärtom. Att få ställa mig framför en församling är inte en börda, utan en glädje. Det är något som fyller mig med både energi och inspiration – ett privilegium jag bär med stor tacksamhet.

Det är faktiskt inte bara själva predikandet jag tycker om, nästan lika roligt är det att förbereda och skriva predikan. Jag gillar processen med att arbeta fram budskapet och hitta orden. Drömmen är att så småningom kunna tala mer fritt, men än så länge känner jag mig tryggast med att skriva ner allt jag ska säga.

Ofta börjar det med en bibeltext som man läst många gånger tidigare. Orden känns välbekanta och berättelsen välkänd. Men så händer det märkliga. Plötsligt upptäcker man något som man aldrig tidigare har lagt märke till – ett ord, en fråga eller en liten detalj i berättelsen. Hur har jag kunnat läsa den här texten så många gånger utan att lägga märke till det här?

Jag läser texten långsamt, om och om igen.  Jämför olika översättningar, funderar över sammanhanget och söker uppslag i böcker jag har i min bokhylla. Jag ställer frågor till texten, men upptäcker ofta att texten samtidigt ställer frågor till mig. Ofta börjar predikan arbeta i predikanten långt innan den når församlingen.

Och det kan vara obekvämt.

Man kanske förbereder en predikan om sanningen och upptäcker hur lätt det är att själv dölja sådant man helst inte vill kännas vid. Man vill tala om förlåtelse och blir påmind om någon man fortfarande har svårt att förlåta. Man förbereder en predikan om tillit och inser hur mycket man själv försöker kontrollera..

Bibeln har en märklig förmåga att inte bara bli studerad – den börjar studera oss. Den blottlägger våra hjärtan och visar oss sådant vi helst hade velat slippa se. Och kanske är det just där predikan börjar bli levande.

Sedan kommer arbetet med orden. Hur gör man en uråldrig bibeltext levande för människor i dag? Hur berättar man så att människor kan känna igen sig? Det är en process jag verkligen älskar. Att leta efter orden, bilderna och formuleringarna som kan hjälpa människor att upptäcka att Bibelns budskap fortfarande talar rakt in i våra liv.

Ibland kommer orden nästan av sig själva. Tankarna faller på plats och texten växer fram utan större ansträngning. Andra gånger är det precis tvärtom. Man sitter framför skärmen utan att veta hur man ska börja. Man skriver några rader, raderar dem igen, hämtar en kopp kaffe och återvänder till texten. Man läser bibelordet ännu en gång och väntar.

Men även i kampen finns en glädje. För någonstans, mitt i tystnaden och sökandet, börjar något ta form. Det som först var lösa idéer blir en riktning. En röd tråd växer fram.

Och så kommer den där stunden. Man läser igenom predikan en sista gång och känner: Där är den. Inte perfekt – det blir den nog aldrig. Men den bär på något som jag tror är värt att dela.

Samtidigt vet jag att arbetet aldrig helt är ens eget. Jag har studerat, tänkt, skrivit, strukit och formulerat om. Genom hela processen har jag återkommande bett om Guds tilltal – att han ska leda mina tankar, forma mina ord och använda det jag skrivit för att tala till andra. Min bön har hela tiden varit: Gud, använd detta.

Jag kan förbereda orden med omsorg. Men ingen av oss kan styra vad som sker när orden möter en annan människa. Det är där vi får släppa taget om orden och lita på att Gud verkar genom dem.

Idag kl. 18 predikar jag i Immanuelskyrkan i Örebro. Vi kommer att följa Petrus i hans möte med Jesus. En berättelse om kallelse, nåd och förvandling. Du är varmt välkommen!

/ Urban