Det är sommar, och många av oss har säkert varit vid stranden. En del för att sola och bada, andra för att fiska eller njuta av en vacker soluppgång eller solnedgång.
Det är något speciellt med en strand. Jag vet inte hur det är för dig, men jag tycker att det är en sån plats där man gärna stannar upp lite. Man tittar ut över vattnet och andas lite lugnare. Så egentligen är det kanske inte så konstigt att flera viktiga möten i Bibeln händer just där, på en strand.
När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare, och de lämnade genast sina nät och följde honom.
Matteusevangeliet 4:18-20
Petrus liv som lärjunge börjar vid en strand. Han står där med sina nät. Det är en vanlig arbetsdag. Sjön breder ut sig framför honom. Framtiden verkar redan utstakad. Men den här dagen kommer Jesus gående och säger orden som förändrar allt:
– Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare!
Jag har ofta funderat på vad Petrus tänkte när Jesus kallade honom att bli människofiskare. För en yrkesfiskare måste det låtit både konstigt och svårbegripligt. Hur fiskar man människor? Kanske förstod han inte alls, men ändå lämnade Petrus sina nät och följde.
Det är början på en resa som Petrus aldrig hade kunnat föreställa sig. Det märkliga är att hans berättelse också slutar vid en strand. Efter korsfästelsen, efter förnekelsen, efter sorgen och förvirringen, står Petrus åter vid Galileiska sjön. Han har gått tillbaka till det han kan. Han fiskar igen. Men denna natt blev det ingen fångst. Och där i gryningen, står Jesus på stranden.
Mellan dessa två stränderna ryms hela berättelsen om vad det innebär att följa Jesus. Och kanske finns vår egen berättelse där också.
Jag sade nyss att berättelsen slutar vid en strand, men det är egentligen inte sant. Det är snarare så att berättelsen gör en cirkel och återvänder till stranden. Efter allt som har hänt möter vi honom vid en strand igen. Inte för att sätta punkt, utan för att Jesus ska ge honom en ny början.
Den första stranden handlar om kallelsen.
Jesus möter inte Petrus när han har allt på plats, när tron är stark eller livet fulländat. Han möter honom mitt i vardagen, bland fisknäten. Med doften av sjövatten och fisk omkring sig. Mitt i hans brister, begränsningar och ofullkomlighet. Kallelsen är inte en belöning för ett felfritt liv. Den är en inbjudan att följa honom, precis som man är.
Följ mig – så börjar också vårt lärjungaskap. Inte med att vi har alla svar. Inte med att vi är värdiga. Utan med att Jesus kallar oss att gå med honom.
Mellan den första och den sista stranden ligger allt det som Petrus inte hade räknat med. Där finns vandringen med Jesus. Där finns undren och glädjen. Där finns stunder då tron känns stark nog för att kunna gå på vatten.
Ni kanske minns den märkliga berättelsen om när Jesus kommer gåendes på vattnet. Och där mitt i allt, ser Petrus son herre och fylls av en längtan att också testa att gå på vattnet. Och när Jesus säger: Kom, kliver Petrus ur båten och går på vattnet. Men när blicken flyttas från Jesus till vinden och vågorna börjar han sjunka och ropar: ”Herre, hjälp mig!” Där blir det tydligt att lärjungaskapet aldrig handlar om att lite på den egna tron, eller på vår egen styrka utan om ett ständigt beroende av honom som sträcker ut sin hand.
Vandringen är också fylld av tillfällen då Petrus missförstår Jesus. När Petrus bekänner: ”Du är Messias, den levande Gudens Son”, får han beröm. Men bara några ögonblick senare, när Jesus börjar tala om sitt lidande och sin död, protesterar Petrus: Det ska aldrig hända dig!. Då får han istället höra de skarpa orden: Gå bort från mig, Satan! Du vill inte det Gud vill utan det människorna vill.
Vid den sista måltiden vill Petrus inte att Jesus ska tvätta hans fötter. Men när Jesus förklarar att det är nödvändigt svänger Petrus åt andra hållet och vill att Jesus ska tvätta både hans händer och huvud också.
Där finns också misslyckandena och rädslan. Där finns natten på översteprästens gård, där Petrus som lovat att aldrig överge Jesus tre gånger förnekar att han ens känner honom. När tuppen gal och Jesus vänder sig om och ser på honom, brister allt,och han går ut och gråter bittert.
Petrus upptäcker det som varje lärjunge förr eller senare får upptäcka: vägen med Jesus avslöjar inte bara vem Gud är, den avslöjar också vem jag själv är. Han får se både sin kärlek och sin självsäkerhet. Sin iver och sina missförstånd. Sin längtan att följa Jesus och sin oförmåga att göra det i egen kraft. Han upptäcker sanningen i Jesu ord.
Utan mig kan ni ingenting göra.
Johannesevangeliet 15:5
Men just där, när Petrus inte längre kan lita på sig själv, börjar Gud forma honom på djupet. Lärjungaskapets väg handlar inte om att bli stark utan om att steg för steg lära sig att leva av hans nåd.
Också vi bär på drömmar om en stark och konsekvent tro. Men livet blir inte alltid som vi tänkt. Vi tvivlar. Vi misslyckas. Vi säger och gör sådant vi ångrar. Och ibland känns det som om vi har kommit långt bort från den första glädjen i tron. Då är det viktigt att se vad som händer vid den andra stranden.
Petrus har börjat jobba som fiskare igen och har arbetat hela natten utan att få någonting. Han är trött, frustrerad och oerhört besviken. Det var inte så natten skulle bli. Det var inte det resultat han hade planerat för.
Kanske känner vi igen oss. Det gör iallafall jag även om jag inte är en fiskare. Vi har alla perioder då livet inte blir som vi tänkt. När ansträngningarna inte ger resultat. När drömmar går i kras. När framtiden känns osäker.
Det är just där Jesus möter Petrus. Inte när allt går bra. Inte när näten är fulla. Inte när Petrus känner sig stark och framgångsrik. Jesus stiger i Petrus båt när den är tom.
Sedan säger Jesus något märkligt: Kasta ut näten på höger sida om båten, så får ni. Petrus är yrkesfiskare. Jesus är snickare. Om någon vet hur man fiskar är det Petrus. Ändå gör han och de andra lärjungarna som är med precis det Jesus säger.
Och när Petrus gör det händer något oväntat. Nu orkar de inte dra in nätet för det är proppfullt med fisk.
Det är trons kärna. Tro handlar inte om att ha alla svar. Tro handlar om att våga lita på Jesus även när vi inte förstår allt.
När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: – Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör? Simon svarade: – Ja, herre, du vet att jag har dig kär. Jesus sade: För mina lamm på bete. Och han frågade honom för andra gången: Simon, Johannes son älskar du mig? Simon svarade: – Ja herre, du vet att jag har dig kär. Jesus sade: – Var en herde åt mina får. Och han frågade honom för tredje gången: – Simon, Johannes son har du mig kär? Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: Har du nog kär och han svarade: – Herre du vet allt, du vet att jag har dig kär. Jesus sade: För mina får på bete.
Johannesevangeliet 21:15-17
Kan nästan tycka att Jesus är lite hård mot Petrus. Måste han verkligen fråga tre gånger: ”Älskar du mig?”. Hade någon gjort så mot mig hade jag nog blivit frustrerad och undrat: ”Hör du inte vad jag säger?”
Men Jesus vill inte trycka ner Petrus, han vill upprätta honom. Lika många gånger som Petrus hade förnekat Jesus får han nu bekänna sin kärlek. Det som först kan uppfattas som ett förhör visar sig vara en kärleksfull återupprättelse.
”Älskar du mig?”
Inte: Har du lyckats?
Inte: Har du varit felfri?
Inte: Har du levt upp till alla förväntningar?
Utan: Älskar du mig?
Tre gånger får Petrus svara. Tre gånger får han höra orden om tjänsten. Där hans förnekelse hade lämnat sår får nåden tala.
Jesus förlåter inte bara Petrus, han ger honom på nytt sitt förtroende. Det är som om han säger: ”Petrus, ditt misslyckande är inte sista ordet. Jag har fortfarande en plats för dig i mitt rike.” Det är så Gud handlar. Han använder inte människor därför att de aldrig fallit, utan därför att hans nåd har rest dem upp igen.
Kanske står du idag någonstans mellan de två stränderna. Kanske dras du mot den första, fylld av förväntan och längtan. Eller så känner du dig närmare den andra, tyngd av misslyckanden och med ett djupt behov av nåd. Men din utgångspunkt är inte det avgörande. Var du än befinner dig står Jesus redan på stranden. Och han säger:
Jag är nära dig, jag ska alltid bära dig
genom sol och genom regn, genom öken och över hav. Jag vet hur du mår, du ska veta att jag går alltid bredvid, nära dig.
Han förlåter.
Han upprättar.
Han kallar oss vidare.
För också till oss säger han: Följ mig
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 