Vi lever i en tid där känslor har fått ett allt större utrymme. Det är i grunden något gott. Att kunna sätta ord på sorg, ilska, rädsla och besvikelse är en styrka. Känslor är en del av att vara människa.
Men det finns en viktig skillnad som ibland verkar ha suddats ut. Att förstå varför någon reagerar som den gör är inte samma sak som att ursäkta beteendet.
Jag kan förstå att någon blir arg. Jag kan förstå att en människa som är stressad, sårad eller utmattad reagerar kraftigare än vanligt. Jag kan till och med känna igen mig. Men förståelse får aldrig bli en fribiljett för dåligt beteende.
Vi förklarar gärna våra handlingar med våra känslor. ”Jag var så arg.” ”Jag var sårad.” ”Jag kunde inte hjälpa det.”
Känslor kan förklara våra handlingar. Men de befriar oss aldrig från ansvaret för dem.
Har jag alltid agerat hundraprocentigt rätt? Har jag alltid handlat etiskt och moraliskt rätt när jag varit besviken, trött eller haft kroppen fylld av adrenalin? Nej. Jag har också fattat tveksamma beslut, reagerat märkligt och ibland betett mig på ett dåligt sätt både i andras ögon och enligt mig själv.
Just därför har jag blivit allt mer övertygad om att känslor kan förklara ett beteende, men de kan aldrig ursäkta det. Att säga ”Jag var arg” eller ”Jag mådde dåligt” kan hjälpa andra att förstå vad som hände. Men ansvaret för mina ord och handlingar är fortfarande mitt.
Vi bär alla på känslor, och vi kan inte alltid styra vad vi känner. Men vi har alltid ett ansvar för hur vi behandlar andra.
Ilska kan förklara en höjd röst, men aldrig rättfärdiga en förolämpning. Rädsla kan förklara att någon drar sig undan, men aldrig ursäkta en lögn. Besvikelse kan vara äkta, men den ger ingen människa rätt att förnedra en annan.
Kanske är det just där mognad börjar. Inte när vi slutar känna starkt, utan när vi lär oss att våra känslor inte behöver styra våra handlingar. Och det är inte ett tecken på svaghet att be om ursäkt. Tvärtom. Det är ett tecken på styrka. Den som ber om ursäkt erkänner att känslorna var verkliga, men vägrar låta dem bli en ursäkt för sitt beteende.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 