Jag är ingen större djurvän. Det ska jag villigt erkänna. Jag har aldrig varit särskilt fascinerad av vare sig hundar eller katter. Men idag hände något som fick mig att stanna upp en stund.
Utanför fönstret fick jag syn på en katt som balanserade på kanten av vår vattentunna. Med en imponerande balansförmåga stod den där och drack vatten. Själv blev jag stående och betraktade den under en ganska lång stund. Det var faktiskt riktigt fascinerande.
Och medan jag stod där började jag fundera.
Det är märkligt vad som ibland kan fånga vår uppmärksamhet. Vi lever i en tid där det mesta ska gå fort. Vi skyndar från det ena till det andra, har ständigt något att göra och fyller gärna varje ledig stund med nya intryck. Inte minst genom våra mobiler.
Men så dyker det upp en katt på en vattentunna och plötsligt står man där, alldeles stilla, och tittar. Jag tror att det finns något viktigt i det.
För mig blev katten en liten påminnelse om att inte alltid ha så bråttom. Att ibland låta nyfikenheten ta plats och faktiskt uppmärksamma det som händer runt omkring oss.
Och kanske också om att vara öppen för sådant som vi vanligtvis inte intresserar oss för. För tänk om vi ibland missar något bara för att vi på förhand har bestämt oss för att det inte är något för oss?
Jag är fortfarande ingen större djurvän. Och jag tror knappast att dagens upplevelse kommer att förändra det. Men katten på vår vattentunna fick mig att stanna upp en stund. Och det är faktiskt mer än vad ganska mycket annat lyckas med.
/ Urban
