Hört många människor säga att det hjälper väl inte att gråta? Att gråta löser väl inga problem? Och jag inser själv att jag titt som tätt säger till barn på förskolan att de ska sluta grina. Förhoppningsvis gör jag det bara när gråten är tillgjord och obefogad, men generellt tror jag att både barn och vi vuxna skulle må bra av att gråta oftare.
Jag tror nämligen det är viktigt att få gråta när det behövs. Gråta av sorg, trötthet, frustration och smärta, men också av glädje och tacksamhet. Men ändå är det många som skäms för sina tårar, kanske beror det på att de säger något om oss själva. Något som vi kanske vill dölja eller vända ryggen åt.
Många av oss har nog en tendens att tro att vi kan lösa problem genom att vända ryggen åt dem, och kanske är det just det som är det största problemet!
Jag har gråtit många gånger i mitt liv av många olika anledningar, och nuförtiden gråter jag exempelvis till filmer. Men jag har också under långa perioder hållt gråten inom mig och precis som många andra svenskar blivit invand i att inte besvära andra med min gråt.
Okej, man kan kanske tycka att tårar signalerar skörhet, sårbarhet och brustenhet. Saker som vi ofta förknippar som motsatser till styrka. Men att gråta är inte alls ett svaghetstecken utan snarare ett tecken på styrka.
Det är snarare ett friskhetstecken att gråta och tårarna de hjälper oss att rensa i vårt inre. De hjälper oss att släppa ut vår oro, vår ångest, vår frustration och gör att stressnivån sjunker, och det är faktiskt en mänsklig rättighet att få gråta.
Det är nog fler än jag som fått svidande ögon och tårar av att hacka lök och inom psykologin talas det ibland om löken som en bild av människans inre värld. Vi stänger gärna in det jobbiga i våra liv med lager på lager av skydd, för att ingen ska se det. För att verkligen kunna komma åt det jobbiga som smärtar och gnagar i vårt inre behöver vi skala av lager efter lager av löken, vilket kostar oss tårar. Så man skulle ju kunna säga att det visst hjälper att gråta!
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 