Det är märkligt hur det som känns bäst för stunden ofta är det som långsamt bryter ner oss. Att vara tyst när någon går över ens gränser. Att säga ”det är lugnt” fast det inte är det. Att skjuta upp samtalet, förändringen eller det där beslutet som man innerst inne vet borde ha tagits för länge sedan.
På kort sikt känns undvikandet ofta som en lättnad. Det är enklare att säga ja när vi menar nej, hålla tillbaka våra åsikter och slippa obehaget för stunden än att möta det direkt.
Men det som ger tillfällig lättnad idag kan bli en tyngd som växer med tiden.
Varje gång du åsidosätter dina behov lär du dig samtidigt att de är mindre viktiga. Varje gång du låter någon kliva över dina gränser utan att säga ifrån flyttas gränsen lite längre bort. Och till slut står man där och undrar varför man känner sig liten, trött eller osynlig.
I längden mår vi sällan bäst av att fly från det svåra. Vi mår bättre av att vara ärliga mot oss själva, sätta gränser, ta samtalen och våga förändra det som inte fungerar. Självklart kan det vara obekvämt för stunden, men den stunden går över. Och det långsiktiga välmåendet varar trots allt mycket längre än den tillfälliga lättnaden.
Att stå upp för dig själv handlar inte om att bråka, sätta sig på tvären eller vara självisk. Det handlar om respekt. Om att förstå att ens egna känslor, behov och gränser faktiskt är värda att försvara. Det betyder dock inte att du alltid måste vinna varje konflikt eller säga exakt vad du tycker i varje situation. Men det betyder att du inte ska behöva överge dig själv för att andra ska slippa känna obehag.
Jag vet att det kan kännas svårt och jobbigt att stå upp för sig själv. Hjärtat slår snabbare, rösten kanske darrar litegrann, och någon bli besviken eller ledsen. Men det obehaget är övergående.
Självrespekt känns annorlunda. Den kommer inte som en snabb lättnad, utan som en stilla trygghet i att veta att du inte svek dig själv. Att du vågade säga nej när något kändes fel. Att du vågade kräva respekt. Att du slutade göra dig mindre för att passa in i andras förväntningar.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 