Precis som många andra lyssnar jag på mycket musik och en hel del poddar. Jag har ofta hörlurar i öronen och har till och med för vana att sätta på en podd när jag går och lägger mig. Det har nästan blivit ett sätt att somna.
Och visst är det trevligt. Jag får lyssna på intressanta samtal som väcker tankar och njuta av musik som berör.
Men ibland undrar jag vad allt detta ständiga lyssnande gör med oss?
Det verkar nästan som att varje ledig stund måste fyllas med någonting. Vi lyssnar, tittar, scrollar och tar ständigt emot nya intryck. Till och med när vi ska sova vill vi gärna ha någon som pratar i bakgrunden.
Men jag undrar om vi inte förlorar något på vägen. När får tankarna möjlighet att vandra fritt? När hinner vi bearbeta allt vi upplever? Och när ger vi oss själva chansen att bara vara, utan att hela tiden bli underhållna eller stimulerade?
Jag tror att både du och jag skulle må bra av lite mer tystnad. Att ta en promenad utan hörlurar. Höra vinden i träden och bara våra egna fotsteg mot marken. Att låta tankarna vandra utan att någon annan hela tiden fyller dem med nya ord.
Att sitta en stund utan att plocka fram telefonen. Att lägga sig på kvällen utan att någon annans röst fyller rummet. Inte för att musik och poddar är dåliga, utan för att även det som är bra kan ta för stor plats.
Kanske är det i tystnaden vi upptäcker vad som verkligen pågår inom oss. Kanske är det där vi hör sådant som annars drunknar i allt brus.
Tystnaden kan förstås vara obekväm. Den lämnar oss ensamma med våra egna tankar, frågor och känslor. Sådant vi kanske inte alltid vill möta. Men kanske är det just därför vi behöver den.
Jag tänker inte sluta lyssna på musik eller poddar. Det vore både tråkigt och orealistiskt. Men jag vill bli bättre på att ibland stänga av.
För allt som är värt att lyssna på kommer inte genom ett par hörlurar.
För tänk om det inte är mer ljud, fler ord och nya intryck vi behöver. Tänk om det i stället är mer tystnad. Inte för att fly från världen, utan för att hinna lyssna till oss själva.
/ Urban
