Vi lever i en värld där mörkret tycks ta allt större plats. Krig, konflikter, hat, rädsla och motsättningar fyller våra nyhetsflöden. Det är lätt att känna sig maktlös, tappa hoppet och börja tro att mörkret är starkare än ljuset. Men måste det verkligen vara så?

På U2:s nya album Carnaval de Luz, som betyder Ljusets karneval, återkommer ljuset som en röd tråd. Det handlar om hopp, tro, kärlek, gemenskap och om att inte låta världens mörker släcka det ljus vi själva bär på.
Bono har beskrivit albumet som en trotsig hyllning till ljuset, glädjen och livet i en värld som präglas av mörker. För om världen är i mörker behöver inte vi vara det.
Redan i öppningslåten Go (Carnaval de Luz) möter vi tanken att ljuset kan bli vårt sätt att bekämpa mörkret.
Illumination is the way to fight this.
Det handlar om att vakna upp, göra upp med sitt förflutna och våga kliva ut i ljuset. Att inse att det som varit inte längre behöver bestämma över vår framtid.
In the dark we discover. Midnight sunshine.
I Midnight Sunshine dyker en annan vacker bild upp. Solsken mitt i natten. För visst är det så att ljuset ibland blir som tydligast när allt omkring oss är mörkt?
Kanske är det just när livet känns som mörkast som vi upptäcker ljusets verkliga betydelse. Ett vänligt ord, en människa som finns där eller en tro som bär när vi själva inte orkar.
Ljuset behöver inte alltid förändra våra omständigheter, men det kan förändra hur vi möter dem. Och kanske är det just detta som är hopp. Att våga tro på ljuset även när vi ännu befinner oss i mörkret.

Glorify förmedlar ytterligare en tanke. Bono använder bilden av solen som inte själv kan se hur den lyser.
The sun can’t see itself shine. But the sun isn’t bothered.
Kanske är det likadant med oss människor. Vi vet inte alltid vilken betydelse vi har för andra. Ett leende, en uppmuntran eller en enkel handling av omtanke kan betyda mer än vi någonsin får veta.
I The Mirror Maker möter vi en spegelmakare som försöker fånga ljuset. Det får mig att tänka på att en spegel inte skapar något eget ljus, utan reflekterar det som redan finns.
Kanske gäller det också oss människor. Vi behöver inte vara ljusets källa, men vi kan spegla det vidare. Genom våra ord, våra handlingar och vårt sätt att möta varandra.
I samma låt finns bilden av en spegelsal där man bara ser sitt eget ansikte.
When I was in that hall of mirrors. I could only see my own face.
In case of an emergency break the glass
And go through the mirror.

När vi fastnar i oss själva, i våra egna känslor, behov, åsikter och vår bild av världen, behöver vi ibland våga krossa vår egen spegelbild och gå genom spegeln för att komma vidare och upptäcka människorna omkring oss.
Och så finns Can’t Stop Us Now, där Bono sjunger:
Open your lips, swallow the sun.
Öppna dina läppar, sluka solen. En bild av att våga ta emot ljuset, även när livet känns mörkt, och låta det lysa vidare genom oss. Vi kan inte förändra hela världen på egen hand, men tillsammans kan vi göra livet lite ljusare för varandra.

Orden kommer från If the World Is at War We Better Not Be. Ett ljus har kommit in i mörkret, och inget mörker kan släcka det. För mig är det svårt att inte tänka på orden i Johannesevangeliet:
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Johannesevangeliet 1:5
För mig är det ett av Bibelns vackraste löften. Inte att mörkret saknas eller att livet alltid är enkelt. Utan att mörkret aldrig kan besegra det ljus som kommer från Gud.
Att mörkret aldrig är hela sanningen. Att kärleken fortfarande har en plats och att hoppet kan leva vidare även när omständigheterna säger något annat.
Jag tror inte att vi behöver vara några särskilt märkvärdiga människor för att sprida ljus. Vi behöver inte ha alla svar eller alltid göra rätt. Ibland räcker det att finnas där för någon annan, visa omtanke eller vägra besvara en oförrätt med ännu en oförrätt.
Kanske är det just detta U2 vill påminna oss om. Att ljuset inte bara är något vi längtar efter eller väntar på. Det är också något vi kan ge varandra. Vi kan inte alltid hindra mörkret från att komma, men vi kan välja att inte låta det släcka ljuset inom oss.
Och kanske är det här albumets budskap möter den kristna tron på ett särskilt sätt. Jesus säger:
Ni är världens ljus.
Matteusevangeliet 5:14
Inte att vi ska försöka bli perfekta människor eller alltid vara starka och ha svar på livets alla frågor. Utan att vi får vara ljus där vi befinner oss, mitt i vår egen brustenhet och med alla våra tillkortakommanden.
I samma låt finns ytterligare några textrader som får mig att stanna upp.
Some lights are trying to blind us. Some wanna help us see. Some truths are trying to find us. Some lies won’t let us be.

Bono sjunger om att vissa ljus försöker förblinda oss, medan andra hjälper oss att se. Allt som lyser leder oss alltså inte nödvändigtvis rätt.
Jag tänker på hur lätt det är att bländas av starka åsikter, enkla svar och människor som säger sig ha hela sanningen. Ibland kan det som ser ut som sanning visa sig vara en lögn. Och ibland kan det som först känns obekvämt vara precis den sanning vi behöver möta.
Ibland kan det som verkar vara ljus snarare göra oss blinda för andra människors verklighet. Det verkliga ljuset kanske inte är det som syns mest, utan det som hjälper oss att se klarare.
Jag tror inte att vi är kallade att besegra världens mörker på egen hand. Men jag tror att vi är kallade att inte bidra till det. Att välja kärlek framför hat, försoning framför hämnd och omtanke framför likgiltighet.
Och kanske behöver vi också fråga oss vilket slags ljus vi själva sprider. Ett ljus som bländar andra med vår egen övertygelse, eller ett ljus som hjälper dem att se?
Det är lätt att förbanna mörkret. Betydligt svårare är det ibland att själv vara den som tänder ett ljus. Kanske behöver världen inte fler människor som talar om hur mörkt allting har blivit. Kanske behöver den fler människor som vågar lysa.

Vi får ta emot ljuset, bära det och förmedla det vidare. Som Jesus säger i Johannesevangeliet 8:12:
Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.
/ Urban
