Om världen är i krig behöver inte vi vara det!

Vi lever i en värld präglad av krig, hat och motsättningar. Konflikterna avlöser varandra och ibland känns det nästan som om vi har vant oss vid dem. Men måste vi verkligen vara en del av allt detta?

På U2:s nya album Carnaval de Luz finns låten If the World Is at War We Better Not Be.

Titeln är värd att stanna upp inför. Om världen är i krig behöver inte vi vara det.

Jag tycker att det är en både enkel och utmanande tanke.

För motsättningar finns inte bara mellan länder. De finns i våra relationer, på våra arbetsplatser, i våra familjer, i församlingar och ibland också inom oss själva. Vi blir irriterade, besvikna och sårade. Vi bär på gamla oförrätter och har svårt att släppa sådant som hänt

Jag känner igen mig i det. Jag har också människor som har sårat mig, situationer som gjort mig arg och händelser som jag fortfarande kan känna besvikelse över. Och jag vet att det inte alltid är lätt att förlåta.

Men jag har med åren alltmer funderat över hur mycket energi vi människor lägger på sådant som skapar avstånd mellan oss. Hur lätt vi har att försvara oss själva, peka på andras fel och försöka få sista ordet. Ibland verkar vi nästan mer intresserade av att vinna en diskussion än av att förstå varandra.

Det får mig att tänka på orden i Romarbrevet 12:21:

Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Vi kan inte bekämpa hat genom att själva hata. Vi kan inte skapa fred genom att ständigt söka nya konflikter. Och vi kan inte förvänta oss en kärleksfullare värld om vi själva inte är beredda att visa kärlek.

Men det handlar inte om att acceptera orättvisor, blunda för övergrepp eller låta andra behandla oss hur som helst. Att förlåta är inte detsamma som att glömma. Och att välja fred betyder inte att vi aldrig ska säga ifrån. Tvärtom behöver vi ibland stå upp för både oss själva och andra.

Kanske är det just där vår största utmaning finns. Att inte låta andras bitterhet göra oss bittra. Att inte låta andras ilska avgöra hur vi själva ska vara som människor. Att våga välja kärlek även när det hade varit betydligt enklare att välja något annat.

Vi kan inte ensamma stoppa världens alla krig. Vi kan inte förändra alla människor eller lösa alla konflikter. Men vi kan fundera över hur vi själva lever. Hur vi talar om andra. Hur vi bemöter människor som tycker annorlunda. Och hur vi hanterar dem som har gjort oss illa.

Jag lyckas långt ifrån alltid med det själv. Men jag vill försöka.

Men kanske börjar freden just där.

För om världen är i krig behöver inte vi vara det.

/ Urban

Lämna ett svar