Urbans Tankar och Funderingar

Det sägs att ordet lagom är typiskt svenskt (inte för mycket, inte för lite utan lagom) och det nog är omöjligt att hitta en exakt täckande översättning för ordet på andra språk. Men när det kommer till problem och bekymmer hanterar vi nog inte dessa i en lagom dos, trots att vi är svenskar.

För om jag går till mig själv så har jag tyvärr en tendens att endera älta problemen om och om igen eller försöka ignorera och förtränga dem i hopp om att de kommer försvinna med tiden. Detta trots att jag innerst inne vet att båda strategierna är dåliga.

Att förtränga och försöka tysta ned sådant vi går och bär på är som att försöka hålla en uppblåst badboll under vattnet och när man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns från början. Dessutom tänker jag att problem och bekymmer ofta är som små barn, ju mer vi pysslar om dem desto bättre trivs de.

Ibland är det nog så att ju mer vi pratar om ett problem desto större blir det. Detta gäller för all del personliga problem men framförallt problem och bekymmer som rör många människor. Självklart ska vi belysa problem, diskutera och vrida och vända på dem. Men problemet är att vi ofta gör det om och om igen, utan att komma fram till en lösning, vilket istället lätt leder fram till irritation, skvaller och en felaktig proportion av problemet. Givetvis ska vi identifiera och sätta ord på ett problem, men jag tror vi behöver göra det i lagom dos, varken för mycket eller för lite.

/ Urban

Ibland är det nog så att vi tvekar och anser att våra erfarenheter av Gud inte är något att nämna. Att det vi fått erfara av Gud inte är så märkvärdigt och att vår tro till stor del bygger på andras erfarenheter.

Tänker att vi alla på något sätt förhåller oss till Gud och gör erfarenheter, även om vissa menar att deras erfarenheter endast är att inte erfara, vilket troligen beror på jämförelsens förbannelse och oförmågan att förstå att det är Gud man erfar. Alla har vi olika personligheter och kopplingar mellan ande, kropp och själ, vilket också innebär att vi har olika sätt att erfara Gud på.

Det sägs att en tro för hela livet behöver erfarenheter av Gud och jag tror att det skulle vara till välsignelse om vi delade våra erfarenheter med varandra. Det skulle innebära många olika berättelser men ändå skulle vi nog på något sätt kunna känna igen oss i dem.

Anledningen till att jag tror på Gud är att jag fått erfara honom och visst jag kan förstå att det kan låta lite flummigt. Men jag ska i detta blogginlägg försöka förklara.

För mig är gudstjänsten en viktig tillgång för att erfara Gud. Genom sång och musik, bön, bibelläsning och predikan kan jag både uppleva Gud och få alltmer kunskap om honom. Men ska jag vara helt ärlig så har mina starkaste upplevelser av Gud ägt rum långt utanför kyrkans väggar.

Framförallt är det i skogen jag fått erfara Gud, vilket i och för sig inte är så konstigt för i skapelsen kan ju skaparen erfaras, och tar man sig tid att vistas i naturen så blir Gud större och jag själv mindre.

Musik har alltid varit en stor del av mitt liv och jag vill påstå att jag fått erfara Gud i de souliga och jazziga tonerna såväl som i de hårda gitarr riffen. Att lyssna på musik kräver egentligen ingenting utav oss men kan samtidigt öppna våra allra innersta rum. Samtidigt har tystnaden blivit allt viktigare i mitt liv och jag har fått erfara Gud genom den stilla susningen som så lätt går att missa.

Jag har fått erfara Gud i mötet med andra människor, både genom människor som strålat som stjärnor och i förtroliga samtal med människor som varit djupt nere i livet. Och på något paradoxalt sätt har det varit så att när livet varit som mörkast så har Gud visat sig från sin allra bästa sida.

Att erfara Gud kan innebära att man känner sig älskad och att man inom sig känner frid, glädje och lättnad. Men ofta är det nog så att Gud gör saker i våra liv utan att vi känner något speciellt och kanske är det inte heller meningen att vi ska söka efter en speciell känsla.

/ Urban

Trots att jag vet att Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden väl beprövad så glömmer jag titt som tätt bort honom. Beklagligt nog så blir han ofta något slags tillägg i livet istället för att vara själva livet. För i livets alla måsten, krav och nöjen glömmer jag liksom bort att han ständigt är närvarande, att han älskar mig, förlåter mig, bär mig och hjälper mig.

Överallt är han där, dag som natt, hemma som borta, men ändå är det som att jag ofta missar honom i de vardagliga händelserna. Kanske beror det på att jag tar honom så för givet att jag liksom inte inser vidden av hans närvaro eller är det mitt sätt att tolka tillvaron som gör att jag missar Gud?

Ett exempel: när jag för några år sedan var tvungen att göra ett akutbesök hos tandläkaren var jag väldigt nervös, men när jag sedan låg där i tandläkarstolen kände jag mig lugn och trygg, och besöket gick bra. Gick därifrån och var stolt över att jag övervunnit min tandläkarskräck. Men när jag sedan ringde min mamma och berättade att det gått bra så sa hon: ”det kanske beror på att jag bad för dig?!”. Då ramlade polletten ner och jag insåg att detta hade jag ju inte klarat av egen kraft. Återigen hade jag använt mig av fel förklaringsmodell.

Gud är alltid närvarande och aktiv i mitt liv, vare sig jag ser honom eller inte. Att känna igen och uppleva Guds närvaro är något jag kan lära mig, något jag kan odla. Min uppgift är att möta Gud i det här ögonblicket. Jag frestas hela tiden att leva utanför det här ögonblicket. När jag gör det tappar jag känslan för Guds närvaro.

John Ortberg

Min bön och längtan är att ha med Gud i allt jag gör, att ständigt vara medveten om hans närvaro och för att ännu mer kunna erfara Gud behöver jag nog ändra mitt sätt att tolka tillvaron, genom att se det goda och bra som händer i livet som Guds verk istället för tillfälligheter, tur eller prestation. Behöver helt enkelt inse att Gud ständigt är aktiv i mitt liv, att han är gränslös och samtidigt nära.

Du är gränslös. Du är nära. Du är ljus och jag är din.

Martin Lönnebo

/ Urban

Förstår att snöandet väcker en hel del känslor och misstänker att alla inte är lika förtjusta i snö som jag, men jag gillar verkligen snö. När det är så där vackert vitt överallt, såsom det var idag.

Det är så härligt när snön lyser upp lite i denna mörka årstid. I och för sig har jag inget emot mörker, men måste säga att det är ju trevligare när det är vitt ute.

Men tyvärr verkar det snart vara över för denna gång, då det imorgon eftermiddag ska bli varmare väder och regn. Misstänker att snön då smälter bort och att det istället blir blött och slaskigt. Då kommer jag nog gnälla lite, för sådant väder gillar jag inte och den snö som nu faller känns ju lite onödig om den ändå ska smälta bort imorgon.

Många längtar redan till våren men ärligt talat så har ju vintern knappt börjat och när jag idag pulsade fram några kilometer i det vackra vinterlandskapet blev jag påmind om ett bibelord i Psaltaren som nu blivit min bön: Skapa i mig Gud ett rent hjärta, tvätta mig vit som snö!

Ge mig en omgång i tvätteriet så att jag blir ren, skrubba mig ordentligt så att mitt liv blir vitt som snö

Psaltaren 51:9

/ urban

Du har säkert hört uttrycket Good Enough, vilket handlar om att man duger som man är och att allt man gör inte behöver vara perfekt. Att man helt enkelt ska släppa sina prestationskrav och inse att det man gör faktiskt är tillräckligt bra eller i alla fall bra nog.

Alla har vi nog någon gång brottats med tvivlet på vår egen förmåga och funderat på om vi verkligen håller måttet? Personligen har jag insett att jag ofta ställt för höga krav på mig själv, vilket även gjort att jag gång på gång blivit besviken på mig själv. Visst vi människor är otillräcklig, vi orkar, hinner och klarar inte allt, men ändå känner jag lite ambivalens för det där uttrycket Good Enough.

Det behöver kanske inte vara ett motsattsförhållande mellan att göra så gott man kan och att vilja göra saker bättre. Men när uttryck som ”jag duger som jag är’ och ”jag gör så gott jag kan” används som ett försvar, som en ursäkt för att slippa ta tag i saker är det ett problem. Vi behöver inse att det alltid finns saker i vårt liv, i vår personlighet att jobba med, för vi är liksom alltid ofärdiga.

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skall.

Tomas Tranströmer

Vi ska alltid göra vårt bästa, men samtidigt är det viktigt att prioritera mellan de förväntningar och krav som finns på oss (både våra egna och omgivningens) så att de blir hanterbara och hålls på en rimlig nivå. Men vi kan alltid utvecklas och reflektion över sin egen handling är grunden till det.

/ Urban

Varför bloggar jag? Ja det kan man verkligen fråga sig. Jag vet mycket väl att bloggande inte alls är lika populärt som det en gång var och att det finns andra plattformar som är betydligt mer inne…

…Men jag gillar att skriva och har ett behov av att få uttrycka mig i skrift. Många säger att de bloggar för sin egen skull, att de inte alls bryr sig om de har några läsare eller inte. Men det tror jag inte på, alla vill väl ha läsare som tar del av ens tankar och funderingar.

Samtidigt är bloggandet ett sätt att definiera mig själv och dessutom mår jag bra av att skriva av mig. Så på ett sätt kan man säga att jag bloggar lika mycket för min egen skull som för er som läser. Men det vore ju såklart tråkigt om ni läsare inte fanns.

Jag bloggar för att jag vill dela mina tankar och funderingar med andra och jag har nog alltid varit en person som reflekterar mycket. Dessutom tycker jag att det är spännande att se hur blogginläggen växer fram och tar form under tiden jag skriver dem.

Jag vill berätta, tycka och tänka och skriva texter som kan vara till nytta för andra, och jag vet att mina texter har varit till hjälp för andra. Men ändå tvivlar jag ganska ofta på att jag har något att säga:

Vad har lilla jag att komma med?

Är det verkligen någon som tycker att mina erfarenheter och lärdomar av livet är intressanta?

När dessa tankar kommer återvänder jag gång på gång till några rader av Tomas Sjödin.

Tro på din egen röst, att det är en poäng att just du skriver. Våga tro att just du har något att säga…

Tomas Sjödin

Jag vill tro att just jag har något att säga med mitt bloggande, att mina tankar och funderingar om livet och dess skiftande vägar ska få fungera som mat för själen, bränsle för tankarna och som en inspiration och hjälp på din livsvandring.

/ Urban

PS. Vem vet kanske blir det även vlogg & podd från min sida under detta år! DS.

Precis som för många andra är mobilen det första jag kollar på morgonen och det sista jag kollar innan lampan släcks. Jag scrollar igenom flödet på facebook och instagram, kollar vädret på några väder sajter, läser Aftonbladet och Expressen.

Tittar jag på tv börjar jag scrolla i mobilen så fort det blir reklam. Är jag med frun när hon ska handla kläder kan jag inte låta bli att ta fram mobilen under tiden hon är i prov hytten. När vi ska iväg nånstans och jag behöver vänta på att övriga familjemedlemmar ska bli klara passar jag på att scrolla litegrann i mobilen.

Faktum är att mobilen följer med mig överallt, till och med in på toaletten. Kanske är det så att mobilen klarat det som kvinnor inte lyckats få oss män att göra tidigare, nämligen att sitt kissa och vem vet jag kanske sitter på toa och skriver detta blogginlägg.

Närhelst en lucka uppstår så finns mobilen där och det finns alltid mer att upptäcka, det tar liksom aldrig slut, för de sociala medierna är oändliga och nyhetsuppdateringarna ständiga.

Hur många gånger jag plockar upp mobilen under en dag vet jag inte men med största sannolikhet är det betydligt fler gånger än vad jag tror.

Har dock ofta hävdat att scrollandet på mobilen varken påverkat mig eller min omgivning. Att jag efter en snabb titt i mobilen kunnat återvända till här och nu, men i ärlighetens namn är det nog inte sant. Att vara ständigt uppkopplad leder snarare till att vi blir mer splittrade.

Mitt nyårslöfte detta år blir därför att försöka minska mobil användandet, att sluta slö surfa utan att ha någon särskild avsikt, och det ska bli intressant att se vad som då händer i de där luckorna i tillvaron!

/ Urban

Idag är det nyårsafton, en dag för sammanfattning, återblick och reflektion. En dag då vi summerar året som varit samtidigt som vi blickar framåt mot ett nytt år.

Det är bara ett fåtal timmar kvar av detta år och det går liksom inte att komma ifrån att det är en speciell känsla på nyårsafton. En del av oss kanske är upprymda och förväntansfulla inför det nya året medan andra känner sig lite nedstämda och stressade över att ännu ett år har passerat.

Tiden och livet rusar på i väldig fart men egentligen blir det inte någon skillnad när klockan slår midnatt och det nya året börjar, men ändå är det något speciellt. Min vän Pedher Skoog formulerade det så bra på sin blogg.

När klockan slår nytt år känns det på något sätt som tiden börjar om. ändå fortsätter den bara, men nytt år. 365 dagar till nästa gång tiden börjar om.

Pedher Skoog

Det är inte alltid så lätt att komma ihåg vad man upplevt och åstadkommit under året, men idag tänker jag att det är ett utmärkt tillfälle att blicka tillbaka på det om varit och sammanfatta vad man fått uppleva under året. Vad var det roligaste som hände? Vad är jag mest stolt över? Vad är jag tacksam för? Vilka lärdomar tar jag med mig? Vad hade jag velat göra men inte gjort, vad hade jag velat göra annorlunda och vad vill jag minska på eller rentav sluta med för att ge plats för det jag egentligen önskar? Har nämligen lärt mig att livet handlar mycket om att lägga till och att dra ifrån.

Personligen funderar jag också på hur och var jag hämtat min energi? Jag började nämligen året som heltids sjukskriven med utmattningssyndrom men har under året succesivt ökat arbetsmängden och är nu uppe i 75%.

Om jag skulle avlägga något löfte inför det nya året så är att fortsätta att ta hand om mig själv, för det är enda sättet för att må bra, och för att orka arbeta och kunna bry sig om andra ❤️

Gott nytt år!

/ Urban

Tänk om jag hade, tänk om jag en inte hade, tänk om jag inte hade gjort det jag gjorde, om jag inte hade tagit de beslut och vägval som jag gjort. Om det som hänt inte hade hänt. Tänk om jag misslyckas och inte räcker till. Tänk om jag gör andra människor besvikna.

Vi tänker det själva och vi hör andra som uttrycker: Om inte det eller det hade varit så hade allt varit annorlunda. Det går att rada upp hur många exempel som helst på allt det vi tror skulle varit annorlunda. Det är liksom bara fantasin som sätter stopp för om-tankarna.

Varje om är som en dörr till ett alternativ liv och de där tänk tankarna gör att vi ofta placerar oss i ett förr eller i en framtid. Handlar om-tankarna om framtiden kan man kalla det oro medan det som varit tidigare mer blir ett slags ältande och självanklande. Det riskerar också att få oss att missa det som är nu, eftersom vi har tanken riktad bakåt mot det förflutna eller in i en okänd framtid.

Vad skönt det vore om OM inte fanns. För vi kan inte förändra det som hänt, vi kan bara lära oss att hantera det och kanske dra lärdomar av det och vi kan faktiskt aldrig helt och hållet veta vad som hade hänt om vi hade agerat på ett annat sätt. 

Och tänk om vi kunde slippa alla framtida om-scenarion som dyker upp i huvudet, det skulle minska vår stress och oro. Scenarier som dessutom sällan sker.

/ Urban

Dagen i dag är en märklig dag. Den är din. Gårdagen föll ur dina händer. Den kan inte få mer innehåll än du redan givit den. Morgondagen vet du ingenting om, men dagen i dag den har du. Använd dig av det. Den kan du fylla med vad du vill, använd dig av det. Idag kan du glädja någon, idag kan du hjälpa en annan. Idag kan du leva så att kanske någon annan ikväll kan tacka dig för att du finns till. Dagen i dag är en märklig dag. Den är din.”

Okänd

Denna tänkvärda dikt tycker jag mycket om för den säger så mycket, den är liksom uppfordrande och hoppingivande på samma gång. Den enda dagen vi kan göra något med är idag, gårdagen den har fallit ur våra händer och morgondagen den vet vi ingenting om.

Vi ska vara rädda om den här dagen och göra det bästa av den för den enda stund vi kan göra något med är nu som Janne Andersson, Sveriges förbundskapten i fotboll brukar uttrycka det: ”Då var då, nu är nu och sen är den”.

Det som hände igår har redan passerat men på något sätt försöker vi ändå hålla kvar gårdagen genom att gräma oss över sådant vi gjort eller inte gjort. Men dagarna som gått får vi lägga till handlingarna och lära oss av, samtidigt som vi nog behöver fundera på hur vi låter dessa påverka oss.

Morgondagen den vet vi som sagt ingenting om, och hur noga vi än planerar den så blir den sällan så som vi planerat. Men dagen i dag har vi och med de timmarna kan vi påverka vilka vi är och vilka vi vill bli. Så låt inte dagen gå till spillo. Dagen i dag är en betydelsefull dag för den är din!

/ Urban