Livet är som orientering

Att livet är som orientering tycker jag är en intressant metafor. Orientering kräver att man ständigt navigerar genom okänd terräng och fattar snabba beslut om vilken väg man ska ta, på samma sätt innebär livet att man ofta möter oförutsedda utmaningar och måste fatta beslut baserat på den information man då har tillgänglig.

Som barn höll jag på med orientering och tyckte det var kul att få springa och gyttja ner mig i kärren, men i livets orientering är det inte alls lika trevligt att besöka kärren. De kan vara väldigt besvärliga att ta sig igenom, men ofta lär vi oss mycket av att ta oss igenom dem.

Men livet är nog inte som trim orientering där man kan ta kontrollerna i vilken ordning som helst…

…man kan inte hoppa över de svåra och lite otillräckliga kontrollerna, för alla kontroller ska ju tas och har man inte gjort det så får man springa tillbaks.

Många människor springer nog vilse i livet för att  de inte stannar upp och reflekterar över sitt liv. Att man inte bearbetar det man varit med om i livet och funderar på vart man befinner sig och vart man ska någonstans, och med det som utgångspunkt välja bästa vägen att komma dit. Ibland behöver man också ta sin karta och kompass och gå tillbaka i livet och ta de kontroller som man tidigare missat eller fuskat sig förbi. 

Av egen erfarenhet vet jag att man i orientering inte bara kan hänga på en annan löpare. Det är inte alls säkert att denne ska till samma kontroll. Likadant är det i livet, man kan inte leva någon annans liv, man kan bara leva sitt eget.

Men att livet är som orientering innebär inte att det är en tävling. Nej, livet är verkligen ingen tävling även om många verkar tro det. Livet handlar inte om att bli störst, bäst och vackrast utan om att finna lycka, kärlek och meningsfullhet i livet.

/ Urban 

Underbart är kort, alldeles för kort…

För ungefär en och en halv vecka sedan slog den första pionen ut i vår trädgård och idag är det bara en som blommar, de andra åtta har redan vissnat…

…jag vet att att denna skönhet bara varar en kort tid, men i år kändes det extra kort. Å andra sidan är det ju så att underbart är kort, alldeles för kort och att det gäller att passa på att njuta medan det pågår. Kommer osökt att tänka på Kjell Bergqvist replik i filmen ”Den bästa sommaren”:

Pionens korta blomningstid påminner oss om naturens skönhet och förgänglighet och lär oss att uppskatta och ta tillvara på de ögonblick av skönhet och frid som livet erbjuder, hur flyktiga de än må vara kan de lämna en bestående känsla av lycka och värme.

Så nästa gång pionerna eller någon annan blomma blommar, passa på att njuta. Fyll ditt hjärta med deras skönhet och låt minnet av deras prakt leva kvar länge efter att blommorna vissnat.

/ Urban

Dopet – att dö med Kristus och uppstå med honom

Jag var tio år när jag steg ner i vattnet tillsammans med min församlingspastor Lars för att låta döpa mig, och kanske var det första gången som jag på riktigt tog ställning för min tro, genom en konkret handling?

I efterhand kan jag dock tycka att jag kanske var lite för ung när jag lät döpa mig, att jag inte riktigt visste vad det innebar, och det är ju inget beslut man ska ta lättvindigt på!

Å andra sidan tänker jag att dopet fick stor betydelse för min tro och att det är ett minne att luta mig emot. Läste nånstans att dopet inte är en punkt utan en linje, att det var något som tog sin början där i dopgraven.

Och jag tänker att dopet är en slags hjälp att komma ihåg att Jesus lovat att vara med alla dagar, de hoppfulla, de hopplösa och alla dagar däremellan.

Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.

Romarbrevet 6:3-11

Dopet är inte bara en yttre handling, utan en symbol för en inre förändring. Genom dopet dör man med Kristus och uppstår med honom till ett nytt liv. Det gamla livet blir begravt nersänkt i vattnet, för att symboliskt uppstå ur vattnet, fri från den makt synden haft.

Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud

Hesekiel 36:25-28

Profeten Hesekiel beskriver i Gamla Testamentet hur Gud säger att han ska tvätta oss rena, ge oss ett nytt hjärta och en ny ande, och det är precis det dopet handlar om.

I dopet får vi tvätta oss rena i Guds vatten, men  samtidigt tänker jag att vi behöver hålla oss kvar vid det beslut vi fattade när vi lät döpa oss. Återkomma till det gång på gång och låta det forma vårt liv.

I don’t want to know emptiness
Take me down to the water
want to be baptized in your love
Far away from the loneliness
Take my heart and wash away the fear
Let me be baptized in your love

Lenny Kravitz

/ Urban

Med vilket perspektiv betraktar du livet?

En sak jag tänkt mycket på under de senaste veckorna är att varje sak vi upplever i livet till stor del handlar om vilket perspektiv vi tar.

Och jag tänker att förmågan att se saker ur olika  perspektiv är något som vi lär oss genom livet. Men att leva i en föränderlig värld är inte alltid så enkelt. Vi förändras, vi strävar själva efter förändring och ibland förändras livet på ett sätt som vi inte kunnat förutse. Och i allt detta tror jag att våra perspektiv är med och formar vår verklighet.

De perspektiv vi tar formas alltså av våra livserfarenheter och tolkningar av dessa, och visst är det intressant att livet kan tolkas på så många olika sätt beroende på ens perspektiv, erfarenheter och upplevelser.

Det är också intressant att olika människor kan se och uppleva samma situation på så många olika sätt. Att vara medveten om att vi alla har olika perspektiv kan också hjälpa oss att förstå och respektera varandras tankar och känslor bättre.

Ibland sägs det att det bara finns två typer av människor, de som försöker hitta det positiva i livet trots bekymmer och de som bara letar efter det negativa. Tänker att det nog är att förenkla det hela, men när man befinner sig under press och livet är jobbigt är det lätt hänt att hamna i situationer där man ser allt i svart eller vitt. Det är då vi behöver ta ett steg åt sidan och vara nyfikna på om det finns något annat sätt att se på saken. Att försöka se saker ur ett annat perspektiv kan nämligen hjälpa oss att bli bättre på att hantera problem och svåra situationer.

Vilket perspektiv vi väljer påverkar vårt mående och vår syn på livet och ett steg för att vidga sitt perspektiv kan vara att på något sätt acceptera livet som det är istället för att ångra och vara arg över att livet inte är som man tror att det borde vara. Och om man inte bara fokuserar på det negativa, det vi stör oss på hos en annan människa, utan istället skiftar vår perspektiv och fokuserar på det bra hos personen så kommer man börja känna annorlunda om den personen.

/ Urban

Kan man inte ändra på någon annan än sig själv?

Det sägs ofta att man inte kan ändra på någon annan än sig själv och det kanske är en bra regel, men samtidigt finns väl ingen regel utan undantag? Och är det verkligen så att vi inte kan ändra och förändra andra människor?

Ofta är det nog så att vi vill ändra på andra och tänker att det skulle bli så mycket bättre för oss båda om den andre ändrade på sig, men samtidigt kan det ju vara väldigt frustrerande när någon annan försöker ändra på oss. Och dessutom är det nog så att vi ofta vill se förändringar hos andra som vi själva inte riktigt orkar ta tag i hos oss själva.

Visst, det är nog svårt att förändra andra människor eftersom vi inte kan kontrollera deras handlingar, tankar eller känslor. Det är väl därför man brukar säga att all förändring måste utgå från individen själv. Så det bästa vi kan göra kanske är att fokusera på vår egen utveckling och hur vi kan vara en positiv inverkan på andra, och genom att börja vara den person som vi vill att andra ska vara så kanske de också förändras?

Jag är övertygad om att man kan påverka en annan människa som vill bli påverkad och man kan hjälpa någon att ändra på sig om han eller hon är öppen för förändring. Det är dock viktigt att komma ihåg att varje individ är unik och har sin egen vilja och självständighet.

/ Urban

Att vara en livsnjutare

Att vara en livsnjutare tror jag handlar om att uppskatta de små sakerna i livet. Att lära sig att se skönheten i vardagen och att hitta glädje i små enkla ting såsom en solnedgång, en kopp kaffe eller en blomrabatt.

Att vara en livsnjutare handlar också om att vara tacksam för det man har, att vara medveten om sina egna behov och att skapa en meningsfull tillvaro som skapar tillfredsställelse.

Att vara en livsnjutare handlar också om balans, att få tid både för arbete och avkoppling, sociala aktiviteter och egentid. Men också att man är öppen för nya möjligheter och upplevelser.

Att vara en livsnjutare handlar om att uppskatta och dra nytta av livet på olika sätt, och alla njuter vi av olika saker. Men så fort man anstränger sig för att njuta tror jag att njutningen på något märkligt sätt upphör, och kanske är det så att den som ser njutningen som ett mål i sig inte blir lycklig?

För mig handlar livsnjutning om att ha ett öppet sinne för det som händer och att vara närvarande i nuet och inte om att analysera eller kategorisera den med mitt intellekt. Men samtidigt tror jag att Gud skapat oss gör att vi ska kunna förundras och njuta. Det är därför han skapat oss med ögon så att vi kan se allt det vackra.

Det är därför han skapat oss med öron så att vi kan höra ljuv musik och fågelkvitter. Smaklökarna och näsborrarna för att vi ska kunna njuta av en god burgare och känna doften av nybryggt kaffe. Känseln för att vi ska kunna känna och njuta av beröring.

Jag är för ung för att minnas detta men på 80-talet var man tvungen att vara synthare eller  hårdrockare. Det var två läger som aldrig kunde förenas, eller ens mötas på mitten. Jag har aldrig förstått mig på det där, varför kan man inte vara både och? För ett sätt som jag är livsnjutare på är att jag gillar många olika musikstilar såsom funk, soul, rock och hårdrock, singer songwriter och gospel.

/ Urban

Livet går vidare…

När livet är tuff toch besvärligt och man själv känner sig nere kan det vara jobbigt att se andra människors fortsätta sina liv som vanligt. Att alla andras liv liksom bara fortsätter som om ingenting har hänt, trots våra sorger och trauman och problem…

Att känna att andra fortsätter med sina liv som vanligt kan ibland förstärka en känsla av ensamhet. Men det är viktigt att komma ihåg att alla människor bär på din egen börda. Och även om det ser ut som att andra har det lättare så kämpar de också med sina utmaningar och svårigheter.

Oavsett vad som hände. Oavsett hur det hände. Oavsett varför det hände. Livet går alltid vidare till slut. Om vi vill det

Peter Svärdsmyr

Trots alla trauman, sorger och problem man kan möta i livet så går livet alltid på något konstigt sätt vidare. Man tror det inte och det känns inte alltid så, men det gör faktiskt det. Om vi vill det.

Livet det har verkligen sina mörka sidor, nattsvarta dagar där det känns som att det aldrig kommer att bli ljust igen. För en del kan dessa perioder pågå i åratal, för andra kan perioderna vara korta men ändå skrämmande. Men jag vet att det kan vända, att hoppet kan komma tillbaka. Att ljuset till slut besegrar mörkret även om det kan kännas som en evighet innan det sker.

Men blundar man för mörkret så är det fortfarande lika mörkt då man öppnar sina ögon, det man måste göra är att på något sätt acceptera att mörkret är en del av livet och samtidigt lita på att det ljusnar.

Ingen av oss är immun mot smärta och motgångar och kanske är det vår förmåga att resa oss och gå vidare som verkligen definierar oss.

Och kom ihåg att varje ny dag är en möjlighet att börja om, att sträva efter att växa och lära sig av det förflutna istället för att fastna i det.

/ Urban

Det är spännande med ord, för de har oerhörd kraft att bygga upp och att riva ner

Det är spännande med ord. Ord som sägs. Ord som inte sägs och vad är det som döljer sig i våra ord och vad visar sig i dom?

Tror att orden vi säger avslöjar något om vår världsbild, vår syn på andra och oss själva. och då tänker jag inte på de välformulerade orden som vi i förväg tänkt ut utan de där som bara trillar ut ur vår mun.

Genom de ord vi säger skapar vi oss en bild av livet och ju mer vi säger dessa ord desto mer förstärker vi den verklighetsuppfattningen.

Hur vi använder våra ord får konsekvenser, både i vår eget liv och i andras. Våra ord har nämligen en oerhörd kraft att bygga upp och att riva ner.

Av egen erfarenhet vet jag att uppmuntrande ord kan hjälpa och trösta, och få oss att orka hålla ut under tuffa och hopplösa period i livet. Men jag vet också att ord kan såra och sedan sitta kvar som taggar i hjärtat under lång tid. Dessutom kan det vara svårt att veta vilka ord som blir små taggar i andra människors hjärtan. 

Ord kan alltså hjälpa, stärka, glädja, trösta, läka och befria men de kan också såra, skapa oro och bryta ned. Orden vi säger kan både öppna och stänga dörrar i människors liv. Så var försiktig med vad du säger till dig själv och andra! 

Tungan har makt över liv och död, de som kan tygla den får njuta av dess frukt.

Ordspråksboken 18:21

Det var en gång ett gäng grodor som var på väg genom skogen, när två av dem plötsligt ramlade ner i en grop. De andra grodorna samlades då runt gropen, men när de såg hur djup den var så ropade de ner till de två att det var helt meningslöst att försöka ta sig upp, eftersom gropen var alldeles för djup. Men de två grodorna gav inte upp så lätt. De började hoppa allt vad de kunde för att ta sig upp, men efter en stund så började den ena grodan att lyssna till de andra grodornas rop. Vilket resulterade i att han la sig på marken och gav upp. Men den andre grodan gav inte upp. Han fortsatte hoppa allt vad han kunde, medan grodorna ihärdigt ropade till honom att hans ansträngningar var meningslösa. Men rätt som det var så var grodan uppe ur gropen. Det var nämligen så att grodan var döv och han kunde inte alltså inte höra vad de andra grodorna ropade. Han trodde hela tiden att de andra grodorna peppade honom och ropade uppmuntrande ord till honom

Herre, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. Låt mig inte få lust till onda ord.

Psaltaren 141:3-4

Min bön denna lördagsmorgon är att Herren ska bevaka mina läppars dörr så att mina ord ger liv och lyser upp tillvaron.

/ Urban

Att vara tyst är viktigt, men inte så enkelt

Idag var jag knäpptyst på jobbet i över en och en halv timme! Jag och några barn lekte nämligen tysta leken, och tänk att en del barn klarar av att vara tysta i över en timme!!

Vet inte riktigt vilket mål i läroplanen jag ska koppla till tysta leken men tänker att barn genom leken bland annat lär sig självbehärskning och viljestyrka. Och osökt ledde denna lek till att jag skrev detta blogginlägg:

Man skulle nog kunna säga att jag är en pratkvarn som gillar att prata om allt möjligt, och något som jag verkligen gillar är att diskutera och att argumentera. Det kan till och med innebära att jag intar en ståndpunkt som jag egentligen inte har, bara för att få möjlighet att diskutera…

…men samtidigt tror jag att det är viktigt att emellanåt vara tyst. Att vi helt enkelt behöver öva på att vara tysta och höra vår egen andning.

Men det är ju inte så enkelt att vara tyst i ett samhälle där vi ständigt förväntas att prata och det är ju inte heller så lätt att vara tyst om man inte övar på det. Det behövs träning för att få självkontroll.

Ibland är det viktigt att man är tyst för att man ska kunna lyssna på andra människor eller för att bara njuta av lugnet och stillheten. Tystnaden kan vara väldigt avkopplande och hjälpa en att reflektera och att vända blicken inåt. Och att vara tyst kanske kan hjälpa oss att finna en god anledning till att faktiskt prata.

Dessutom kan tystnaden användas som redskap för att lyfta fram våra ord. En paus efter en mening lyfter fram orden, ungefär som att man använder fet stil i en text.

/ Urban 

Att sätta ord på sina känslor

Att veta vad man känner och varför är inte alltid så lätt, för känslor är ofta sammansatta av flera olika känslor och dessutom kan man ju känna sig både ledsen och glad samtidigt, vilket kan vara lite svårt att förklara.

Men jag tror att det är viktigt att försöka sätta ord på sina känslor, framförallt på det som tynger. Det är också viktigt att skilja på tankar och känslor. Att känslor är reaktioner på något och att tankar är tolkningar av något. Men i den hektiska vardagen är det inte alltid så lätt att ta sig tid att känna efter och reflektera över det man känner.

Den egentliga känslan föregås av en process där du först uppmärksammar någonting och bedömer det som viktigt, och sedan avgör om det handlar om något gott som du bör närma dig eller något dåligt eller farligt som du bör avlägsna dig ifrån. Känslorna är alltså helt grundläggande för dig och alla andra människor. De hjälper dig att orientera dig i tillvaron och att överleva. Det finns alltid en anledning till att de drabbar dig, även om det kan kännas som att de kommer som en blixt från en klar himmel. Det är ofta frestande att lägga locket på och hålla undan svåra känslor, men om du ska må bra och vill känna dig riktigt levande måste du i stället utforska dina känslor och försöka få kontakt med dem.

Per Wallroth

Trots att det är många år sedan jag slutade att gå i terapi kan jag då och då i mitt inre höra psykologens ord: Vad känner du just nu?

Ord som jag är tacksam över att höra för de hjälper nämligen mig att komma ihåg att sätta ord på mina känslor.

När man bearbetar saker som hänt är det viktigt att få sätta ord på sina känslor, både för sig själv och ens omgivning, och jag tänker att det är en förutsättning för att kunna gå vidare i livet…

…men det är också förebyggande att sätta ord på sina känslor. Att ställa sig själv frågor som: hur mår jag? Vad har jag för känslor? Hur länge har jag känt så och varför? Och inte nöja sig med svaret, jag vet inte!

Genom att sätta ord på våra känslor kan vi identifiera dom, vilket gör dom mindre diffusa och överväldigande. Dessutom ger det oss insikt i våra egna reaktioner och beteenden.

/ Urban