Vitsipporna de sträcker ut sina kronblad åt det håll som ljuset kommer ifrån för att på så sätt fånga in så mycket ljus som möjligt, ungefär som det såg ut förr i hyreshusområden då det hängde paraboler lite varstans för att ta in tv signaler.
Det får mig att tänka på att vända blicken mot han som är världens ljus. Att vända mitt ansikte mot Jesus likt vitsippan vänder sitt ansikte mot solens ljus.
Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.
Hebreerbrevet 12:2
På kvällen böjer vitsipporna sina huvuden och sluter ihop sina blad för att på så sätt skydda sitt inre. Bladen de blir som ett tält som skyddar mot mörkret och kylan. Men när morgon kommer och solen går upp öppnar de upp sig igen och sträcker sina kronblad åt det håll som ljuset kommer ifrån.
Jag tror att de människor som förstår vikten av att stänga ute mörkret och kylan och istället öppna sig mot ljuset och värmen har lärt sig något av det viktigaste i livet.
Jag vill nog påstå att det är livsviktigt att öppna upp sitt inre för det som gör oss glada och engagerade, för sådant som får oss att växa som människor och att sedan stänga och skydda sitt inre från det som inte är uppbyggligt, från det som bryter ner oss. Men jag kan villigt erkänna att det inte alltid är så enkelt.
Öppna hjärtat för det som får vår själ att sjunga
Jag vet inte vad som får din själ att sjunga, men för mig är det iallafall viktigt att så här års vara ute och njuta av alla vitsippor.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 