När livet varit som mörkast har promenerandet varit oerhört viktigt för mig. När jag knappt orkat sätta den ena foten framför det andra har jag ofta tvingat ut mig på en promenad. I perioder av nedstämdhet, posttraumatisk stress, oro, ångest, trötthet och hopplöshet har jag tagit min tillflykt till promenerandet.
Känslan av orkeslöshet och saknad av lust och energi kan lätt få oss oaktiva om vi agerar utifrån våra nedstämda känslor. Men faktum är att motion kan vara ett sätt som hjälper oss att bli av med vår trötthet, både den fysiska och psykiska tröttheten. Man behöver dessutom inte jogga eller springa, det räcker med en rask promenad i friska luften.
När vi är rädda, stressade, irriterade, frustrerade, oroliga och arga går vi upp i varv och kroppen gör sig redo att agera, genom att antingen slåss eller fly. När adrenalinet drar igång är det bra att ge sig ut på en rask promenad som ökar vår puls, det gör nämligen att känslorna rinner av. När hjärtat pumpar hårdare ökar signalsubstanserna serotonin och noradrenalin i hjärnan, vilket är samma ämnen som ökar när man tar antidepressiv medicin (SSRI preparat).
Flera forskare och psykiatriker menar att vår hjärna är skapad för att lösa problem när vi är ute och går. Att våra tankar helt enkelt lättare struktureras, formuleras och bearbetas när vi rör på oss. Konstnären Leonardo da Vinci myntade till exempel begreppet ”solvitas perambulam” vilket betyder problemlösning under rörelse.
Givetvis är sömn, vila och återhämtning viktigt, och jag tror verkligen inte att det är fel att äta antidepressiv medicin eller att besöka psykolog, läkare, beteendevetare eller själavårdare vid behov.
Personligen har jag gjort allt detta, men vill samtidigt påvisa promenader som ett viktigt komplement. Jag är tämligen säker på att jag inte hade klarat av att genomgå min terapi för ett antal år sedan utan mitt promenerande, och i processen att komma tillbaks efter utmattningssyndrom är promenerandet också en viktig komponent.
Kan inte annat än undra varför inte läkare ordininerar promenader som medicin?
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 