Till vardags arbetar jag på förskola och varje gång ett barn benämner mig som busig eller tokig tar jag det som en komplimang. För mig är nämligen bus och humor viktiga verktyg i min roll som pedagog, och jag skulle önska att det var ett ämnesområde som det talades betydligt mer om.
Enligt mig är det ingen tvekan om att humor är viktigt i livet, för det är ju så att ett gott skratt och lite galna upptåg får oss att må bra och finns det något vackrare än ett barns äkta leende och skratt? Nej, jag tror faktiskt inte det.
För mig är det oerhört viktigt att kunna skoja och skratta tillsammans med både barn och kollegor, och min erfarenhet är att barn oftast älskar att man skojar med dem och är öppen för deras initiativ till humor.
Bus och humor bidrar till att barn trivs samtidigt som det skapar känslor som stärker deras lärande, ökar kreativiteten och utvecklar fantasins underbara värld, och det sägs ju att glädje är grunden för ett livslångt lärande!
I förskolans läroplan står det att utbildningen ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. I den norska motsvarigheten står det att förskolan ska erbjuda barn en miljö präglad av glädje, humor, kreativitet och omtanke. Norrmännen verkar alltså ha förstått det stora värdet som finns i humor. Om jag fick skriva om läroplanen eller undervisa blivande pedagoger skulle jag lägga stor vikt vid att skoja, busa och skratta tillsammans med barnen.
Jag tänker att humor är en högt uppskattad form av kommunikation mellan människor och jag har hört att det är den kortaste sträckan mellan två människor. Vet inte om det stämmer men tänker att bus och humor kan användas för att skapa goda relationer. Men självklart måste man ta i beaktande att alla barn reagerar olika och har olika erfarenheter av humor med sig i bagaget.
Vidare menar jag att bus och humor kan fungera terapeutiskt. Genom att skoja om det jobbiga kan det bli lättare att bära. Självklart behöver barn både tid och utrymme att vara arga, ledsna och frustrerade, för det är viktigt känslor att både lära känna och hantera. Men ibland kan man behöva minska ångest, oro och obehagskänslor med hjälp av humor, och när barn är uppe i affekt och man liksom inte kan nå dem så kan något humoristiskt vara det som bryter affekten och gör barnet lugnt igen.
Jag försöker se det roliga i vardagen och livet blir ju inte lättare att leva om man tar allting på blodigt allvar. Därför tänker jag att det är bra att lära barn att skratta åt sina tillkortakommanden och att det är väldigt befriande att kunna skratta åt sig själv i vissa situationer.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 