Feber, förkylning och tacksamhet

När jag skriver detta ligger jag nedbäddad i sängen med feber och förkylning samtidigt som jag funderar på ordet tacksamhet. Förstår att det kan verka lite egendomligt att jag ligger och tänker på tacksamhet, för jag är ju faktiskt riktigt uttråkad av att inte ha någon ork…

…å andra sidan kanske det är bra att febern slagit till så att jag kan bli kvitt den förkylning jag går och bär på. För det är ju faktiskt så att febern hjälper kroppen att försvara sig, genom värmen tar den död på bakterier och virus. Borde jag alltså vara tacksam för febern?

Kanske det, men när jag vaknar på natten och sängen är genomblöt av svett så är inte tacksamhet det första jag tänker på. Däremot längtar jag efter känslan att få vakna upp en morgon och uppleva att förkylningen är borta. Att näsan varken rinner eller är täppt, att det varken kliar i halsen eller gör ont när jag sväljer. Då blir i alla fall jag tacksam, men sedan går dagarna, veckorna, månaderna och jag glömmer bort att vara tacksam över att jag är frisk…

…sedan blir jag sjuk igen och samma procedur sker. Man kanske skulle kunna säga att sjukdagarna fyller en funktion att påminna mig om jag borde vara mer tacksam för de friska dagarna i livet.

/ Urban