Kategori: Okategoriserade

Jag tänker att förbön är något som praktiseras i alla kristna sammanhang och kanske är det så inom andra religioner också. Självklart kan vi alla be själva till Gud men ibland kan det kännas skönt att veta att det är fler som ber och det är där förbönen kommer in. Förbön är helt enkelt när du ber någon annan att be för dig, men det kan också handla om att få hjälp att be för någon man känner.

Ofta är det nog så att förbön mer har en karaktär av efter-bön, att vi ber för någon pågrund av att någonting har hänt. Det är inte lika ofta vi ber för någon i förebyggande syfte…

…men borde inte förbön handla om att be före. Att be i förväg innan något händer. Att liksom be för någon före det som ska komma. Att be för någon utan att denne har något specifikt som han eller hon vill ha hjälp med i bön.

En annan aspekt av det sammansatta ordet är att jag är för bön. Jag har helt enkelt en positiv inställning till bön och att det är något jag ägnar mig åt.

Är du också för bön? Och är du för att någon ber för dig?

För mig är bön en hjälp att ta till i nöden, något att fly till med mina problem och frågor. En slags kanal för min längtan, där jag kan få uttrycka min glädje och tacksamhet och på något sätt finna hopp. Men hoppet är inte en övertygelse om att allting kommer bli bra, utan handlar snarare om att Gud är med oavsett hur livet blir.

När jag sitter på altanen och skriver detta inser jag att det ofta är så att mitt personliga böneliv också har en karaktär av efter-bön. Att jag ber när jag har ett specifikt behov (när något hänt) istället för att varje morgon börja med att lägga dagen i Guds händer och varje kväll tacka för de saker jag varit med om och de människor jag mött.

/ Urban

Jag tror att många människor ständigt är på jakt efter lycka och att de är så besatta i att uppnå lycka att de missar att den redan finns där mitt framför dem.

Dessutom är det så att det ibland finns stunder där vi inte ser någon anledning till att vara lyckliga men ändå känner lycka. Och andra stunder känner vi ingen lycka fastän det finns mängder av anledningarna att vara det.

Frågan är om det är så att jagandet efter lycka även kan göra oss olyckliga? Och frågan är om vi människor verkligen vet vad lycka är? För kanske är det så att lycka främst handlar om att gilla läget precis som det är! Att lycka till stor del handlar om ett val, som till stor del handlar om små saker och det vi slentrianmässigt kallar för vardag.

Lycka är som en fjäril som då den jagas alltid är utom räckhåll, men som, om du lugnt sätter dig kan slå dig ner på dig.

Nathaniel Hawthorne

Vi ska inte jaga lyckan men jag tror ändå att vi på något sätt ska söka efter den. Om du till exempel sitter i ett mörkt rum och väntar på att det ska bli ljust, då får du nog vänta förgäves om du inte själv går och drar upp persiennerna och släpper in ljuset. 

Nyckeln till lycka är tacksamhet, för det man gör när man är tacksam är att man drar upp rullgardinen och släpper in ljuset i sitt liv.

Att finna lycka är som sagt ett val, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att man ska vara försiktig med att säga till någon som är ledsen att rycka upp sig. För det är ju precis som det står i predikaren att var sak har sin tid. Eller för att citera orden i bönen Gud som haver: ”lyckan kommer, lyckan går…”

/ Urban 

När vi igår var på Grännaberget och åt räkmacka kom jag att tänka på det märkliga uttrycket ”att glida fram på en räkmacka”.

När jag senare googlade på uttrycket fick jag reda på att det dök upp på 70-talet och att innebär att ha flyt i tillvaron, att ha det lätt och därmed kunna nå framgång utan att behöva anstränga sig eller att någon åker snålskjuts på andras arbete.

Dessutom finns det flera olika varianter av uttrycket där man kan leva, segla, surfa och åka fram på en räkmacka. Men vad har egentligen räkmackor med livet att göra förutom att de är väldigt goda att äta?

En räkmacka anses ofta var en dyr och lyxig smörgås och kanske är det därför som uttrycket ”glida fram på en räkmacka” ofta används för att beskriva framgångsrika personer som lever lyxliv. Men alla är vi ju framgångsrika genom att bara finnas till, det innebär ju att vi vunnit en simtävling mot typ 400 miljoner andra spermier!

Visst har det funnits perioder i livet där det känts som att jag glidit fram på en räkmacka nedför en pulkabacke. Men varje pulkabacke har ju ett slut och då blir man tvungen att traska uppför backen igen.

Samtidigt har jag lite svårt att tänka mig att en räkmacka glider speciellt bra, och dessutom är det nog rätt kladdigt att sitta i majonäsen.

Men kanske är det så att vi alla på sätt och vis glider fram på en räkmacka i livet, där det ibland svider till i ögonvrån av citronsaften från citronskivorna. Ibland klibbas vi fast i majonäsen och äggen de ruttnar, brödet mögglar och räkorna börjar lukta illa!

/ Urban

Idag predikade jag i Immanuelskyrkan om det nattliga samtalet mellan Jesus och Nikodemus.

/ Urban

Alla önskar vi nog ibland att vi levde någon annans liv och hade allt det där som någon annan har. Dessutom har vi tyvärr en förmåga att ofta lägga ihop allt vad vänner, grannar och kollegor gör till en helhet som vi själva försöker leva upp till. Vi tror liksom att alla andra kan, hinner och orkar allt, vilket ju inte är sant?

Att jämföra andras sammanlagda prestation med sin egen kallas additionsstress och det är som att jaga något som inte finns.

Jag tror det finns en förbannelse i att jämföra sig med andra men också en slags välsignelse. Allt beror på vad vi jämför, vilka motiv vi har och om jämförelsen är rättvis och sann.

Tänker att det först är när jämförandet förblindar oss som det är farligt och skadligt. När jämförandet gör att vi riskerar att glömma bort det vi själva har och bara får oss att stirra på det som andra har.

Samtidigt kan det både vara inspirerande och utvecklande att jämföra sig med andra, det kan leda till att vi förbättrar och utvecklar nya sidor hos oss själva. Men vi ska inte försöka leva upp till någon annans liv och kom ihåg att vi alla har olika bakgrund, förutsättningar, gåvor och talanger.

Dessutom är det ju så att jag blir inte sämre för att någon annan är bra och jag blir inte bättre för att någon annan är dålig.

/ Urban

När en av pastorerna i vår församling skickar meddelanden brukar han ibland skriva ”hoppas det mesta är bra med dig” som hälsningsfras. Första gången blev jag lite förvånad över den formuleringen, men efterhand har jag mer och mer börjat gilla den hälsningsfrasen, även om jag inte börjat praktisera den själv. Den säger nämligen något viktigt och sant om livet.

Jag tänker att det är lätt att fastna i det ena eller det andra diket här i livet. Att antingen sjunka djupt ner i det som tynger eller att bara se det ljusa och härliga i livet, eftersom man inte vill kännas vid det jobbiga. Men livet är inte antingen eller, det är både och.

Livet är fullt av dubbelhet och jag tänker att det kan fogas samman till en helhet med hjälp av det lilla korta ordet och. Där det ena inte behöver utesluta det andra.

En helhet där det svåra blandas med det lätta och det roliga med det tråkiga, för livet är både härligt och besvärligt på en och samma gång. Och man kan faktiskt både vara stark och svag, sjuk och frisk, glad och ledsen, missmodig och hoppfull, orolig och lugn på en och samma gång.

Det är därför hälsningsfrasen ”hoppas det mesta är bra med dig” är så bra. För livet är sällan svart eller vitt, det är både och. Genom att tillåta det som känns jobbigt kan man få kraft och energi att även se det som är bra och fint i livet . Så hoppas det mesta är bra med dig!

 / Urban 

Igår var jag i Tiveden och vandrade 41 km på Bergslagsleden mellan Stenkällegården och Kråksjön.

När jag gick där i tystnad och filosoferade kom jag återigen att tänka på att livet ofta liknas vid en vandring, med en tydlig start och ett minst lika tydligt mål.

En dag skall vi dö men alla de andra skall vi leva.

Per Olov Enqvist

Att vara människa är som sagt att vara på vandring genom livet. En vandring där vi aldrig riktigt vet vad som möter oss. En vandring där vi emellanåt behöver stanna för att få vila och återhämtning. En vandring där vi behöver tystnad och ensamhet men också gemenskap och samtal med andra.

En slags vandring som vi alldeles för ofta tar för given och inte ser storheten i, men det är ju faktiskt ett under att få vandra på jorden.

Livet det förändras hela tiden. Tiden går, dagar blir till veckor, veckor blir till månader och år, och en massa olika saker händer med oss själva och de som finns runtomkring oss, och jag tänker att både den yttre och den inre vandringen är viktiga och dessutom helt beroende av varandra.

Personligen vill jag vandra genom livet med en nyfikenhet och en öppen hållning till det som kommer i min väg under vandringen. Det innebär dock inte att jag tror att vi ska vandra runt helt planlöst.

Jag tror på att leva livet som att det vore en vandringsled. 

Lisa Ring

Jag vet inte riktigt vad Lisa Ring menar med de orden men för mig är det en påminnelse om försöka följa han som säger att han är vägen, sanningen och livet. Och att hans ord kan få vara en lykta för min fot och ett ljus på min stig.

/ Urban

Om jag vetat då vad jag vet nu så hade livet varit klart och tydligt och sett mycket bättre ut.

Per Gessle

Ofta tänker vi att om vi vetat då vad vi vet nu så hade livet varit mycket enklare, men frågan är om det verkligen vore det?

Skulle livet verkligen bli bättre om jag redan idag visste vad jag kommer att veta imorgon? Om jag redan för 10-15 år sedan hade vetat det jag vet idag.

När jag hör äldre människor berätta sina livsberättelse finner jag ofta en erfarenhet i orden ”tänk om jag vetat då vad jag vet nu” som säger att det faktiskt inte är så bra att veta allt. Ett slags konstaterande att om de hade vetat då vad de vet nu så skulle en hel del av livets snedsteg, misstag och dråpliga situationer och händelser uteblivit, vilket skulle vara väldigt tråkigt! Dessutom lär man sig av sina misstag.

Listan på vad vi ångrar kan dock vara både lång och detaljerad och självklart finns det mycket jag ångrar här i livet. I perioder har jag plågats av självanklagelser över saker jag gjort och helt enkelt glömt bort att jag då inte visste det jag vet idag. Jag har liksom dömt mig utifrån den person jag är idag och inte den jag var då. 

När vi ser tillbaks på våra liv, på saker och händelser vi upplevt intar vi ofta ett helt annat perspektiv, ett perspektiv som faktiskt inte var möjligt att ha tidigare. Vi har liksom hela bilden framför oss, vilket lurar oss att tro att vi kunde och borde ha agerat annorlunda. Men då var då och nu är nu.

Vi tänker ofta att om jag vetat då vad jag vet nu så hade jag agerat mycket klokare. Men det som är gjort är gjort och jag är ganska säker på att när ytterligare tid har gått så kommer jag kunna se tillbaks på den här dagen och beklaga mig över att jag inte visste det som jag så småningom kommer att veta, men så är livsvillkoret för oss alla.

/ Urban

Sedan första januari 2020 är FN:s barnkonvention svensk lag och i förskolans värld där jag till vardags befinner mig ska vi utbilda och samtala med barnen om deras rättigheter med hjälp av förskolans läroplan och barnkonventionen.

Självklart är det viktigt att barn ska få veta sina rättigheter. Men lika mycket som vi pratar om rättigheter behöver vi tala om skyldigheter. För det är väl så att med rättigheter kommer också skyldigheter?

Vi behöver tillsammans lära barn och unga men också varandra att man som människa inte enbart har rättigheter utan också skyldigheter. Framförallt med tanke på att vi idag lever i ett samhälle där jaget och individualismen är i fokus. Ett samhälle där många människor kräver sina rättigheter men fullständigt struntar i sina egna skyldigheter.

Om vi fortsätter att ha fokuset på rättigheter kommer egoismen att ta över mer och mer…

…Men livet handlar ju inte bara om att få utan också om att ge. En skyldighet att visa respekt och omsorg för sina medmänniskor och en skyldighet att ta ansvar för sina egna handlingar. Att sätta sig in i andra människors perspektiv och förstå att de har precis samma rättigheter som jag själv, och att varje rättighet jag har även ger mig en skyldighet att försvara och respektera samma rättighet hos en annan människa.

Livet är liksom inte en enkelriktad gata där JAG får breda ut mig så mycket jag själv vill utan att också ge plats för mötande.

Nina Campioni

Frågan är vad som skulle hända om vi slutade tala om mänskliga rättigheter och istället började tala om mänskliga skyldigheter?!

Att vi alla har en skyldighet att värna och vårda allt det vi har runt omkring oss oavsett om det handlar om materiella ting, naturen eller människor. Att vi alla efter bästa förmåga har en skyldighet att bidra till samhällets uppbyggnad, vår jords bästa och att upprätthålla och respektera de mänskliga rättigheterna.

/ Urban

Den senaste tiden har jag funderat en hel del på vad vi människor behöver för att må bra och det jag kommit fram till är att vi alla har fysiska, emotionella, intellektuella och andliga behov som på något sätt behöver bejakas för att man ska kunna må bra. 

Det sägs att vi svenskar tillhör ett av de mest stillasittande folken i världen och det finns till och med appar som påminner människor om att de behöver röra på sig. Själv har jag inget behov av det utan skulle snarare behöva en app som sa till mig att vara still en stund. Men jag tror faktiskt att vi människor är skapta för att röra på oss. 

Sedan har vi emotionella behov, vi behöver känna oss accepterade, älskade, behövda och ha någon slags tillhörighet. Detta är dock oerhört komplicerat, tänk bara på vad människor är villiga att göra för att få någon form av acceptans och känsla av tillhörighet, på bekostnad av sig själva. Självklart finns det sunda sätt att få de behoven tillfredsställda på och som hjälper oss att bli de vi är tänkta att vara. Men vi måste vara observanta på att allt inte är sunt och att det finns saker som hindrar oss från att bli vårt bästa jag! 

Det tredje behovet är det intellektuella. Vi behöver näring för sinnet på samma sätt som vi behöver näring för kroppen. Vi behöver liksom ta del av tankar och funderingar som får oss att reflektera kring vårt eget liv och de stora livsfrågorna. Och de tankar och idéer vi matar vårt sinne med har ofta en tendens att forma vårt liv! Man skulle nog kunna säga att vi blir de historier vi väljer att lyssna på och då spelar det liksom ingen roll om vi läser, ser det på film, hör det på en podd, samtalar med en vän eller lyssnar på en predikan. 

Slutligen tror jag att vi alla har andliga behov som behöver bejakas. När Gud skapade människan gjorde han det med ande, kropp och själ. Vilket innebär att om vi har en relation med själva skaparen så blir vi hela människor, vi får liksom en balans och en harmoni mellan ande, kropp och själ. 

/ Urban