Urbans Tankar och Funderingar

Man brukar tala om att Jesus sade sju ord när han hängde på korset, men egentligen är det sju korta meningar där Jesus beskriver meningen med sitt lidande och vägen till försoning och förlåtelse.

Han talade både till Gud fadern och till de människor som stod nedanför korset, men också till oss som lever idag. Jag tror nämligen att de här sju korta meningar kan hjälpa oss att på något sätt förstå det obegripliga.

Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör

Lukasevangeliet 23:34

Jesu första ord på korset handlar om förlåtelse, vilket inte är konstigt för hela hans liv hade ju varit präglat av försoning och förlåtelse.

Där på korset är Jesus verkligen den självutgivande kärleken personifierad. Trots lidande och smärta orkar han tänka på de som korsfäst honom och han ber för dem. Man skulle kunna säga att han där på korset uppfyller sitt eget bud: ”älska era fiender och be för dem som förföljer er”.

Men vilka är det egentligen Jesus ber för? Är det bara för de romerska soldaterna som precis torterat honom och spikat upp honom på ett kors? Eller är det för de judiska ledarna, prästerna och de skriftlärda. De som inte förstått att skrifterna handlade om honom. Eller är det för Pontius Pilatus? För sina lärjungar?

Antagligen tänker han på dem allesammans, eller rättare sagt så tänker han på oss alla. Alla vi som på något sätt varit med och bidragit till att det var nödvändigt att han skulle dö på korset. Alla vi som genom våra synder vänt oss bort från honom. Det var vi som korsfäste honom. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Och det första Jesus gör när han hänger där på korset är alltså att han ber fadern att förlåta oss.

Sannerligen redan idag ska du vara med mig i paradiset

Lukasevangeliet 23:43

Den andra meningen Jesus säger på korset visar hur man blir räddad. Rövaren som sade till Jesus: ”tänk på mig när du kommer till ditt rike” hade precis innan sagt att han var skyldig och förtjänade sitt straff, men att Jesus var oskyldig. Där på korset bredvid Jesus förstod han att han behövde bekänna sina synder och att Jesus var herre. 

Denna händelse visar tydligt att frälsningen både är svår och enkel. För Jesus är den allt annat än enkel då han tar vårt onda på sig och ger av sitt goda. Men om du lyssnar till rövarens bön hör du hur enkel frälsningen är. Så enkel att vem som helst kan ta emot den.

Jesus gav rövaren mycket mer än vad han bad om, för Jesus skulle inte bara tänka på rövaren utan han skulle även få komma med honom till paradiset redan samma dag. Rövaren blev alltså inte frälst pågrund av några goda gärningar. Nej rövaren blev frälst för att han bad till frälsaren om frälsning.

Den tredje Jesus uttalar på korset handlar om relationer och att ta hand om varandra. För när Jesus såg sin mor och lärjungen Johannes nedanför korset säger han till dem.

Kvinna där är din son. Där är din mor

Johannesevangeliet 19:26-27

Två personer som befinner sig i sorg, där den ene kommer förlora en älskad son och den andre en älskad vän, men mitt i lidandet visar Jesus omsorg för dem. Jag tänker att Jesus kallar dessa två in i en helt ny relation med varandra, det är nämligen så att korset helt omdefinierar våra relationer. Alla är vi ett i Kristus.

Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?

Markusevangeliet 15:34

Kanske hade han svårt att uttala de där orden, för några som står där nedanför korset trodde att han ropade på Elia. Men det gjorde han inte, det han gör är att citera de första orden ur psalm 22.

Hans förtvivlan visar tydligt att det inte enbart var den fysiska smärtan han led av. Han led också av att var helt och hållet ensam, då Gud fadern övergivit honom. Där på korset fick Jesus uppleva det maximala lidandet, att vara skild från Gud. Där på korset bröts vår ensamhet för att Jesus tog den på sig.

I mitt liv har Jesu ord ”Min Gud, min gud, varför har du övergivit mig?” varit oerhört viktiga, de har liksom fått bli mina ord då jag känt mig övergiven. För mig har det varit oerhört trösterikt att veta att Jesus vet precis hur jag har det, att han delat samma livsvillkor som mig.

Mitt i oron och förtvivlan, mitt i sorgen och smärtan finns han och vill möta oss. Han ser och han förstår, för Jesus är Immanuel: Gud med oss.

Jag är törstig

Johannesevangeliet 19:28

Det femte Jesus säger på korset visar tydligt att han inte bara var sann Gud utan också sann människa. Precis som vi kan känna hunger och törst så gjorde han det och evangelierna visar många exempel på hans mänsklighet.

Rent mänskligt är det ju inte så svårt att förstå att han är törstig. Hans lidande hade varit oerhört fysiskt, han hade blivit torterad, burit sitt kors längs via Dolorosa, smärtans väg och varit uppspikad på ett kors under en lång tid. Blodförlusterna hade gjort att hans liv höll på att rinna ut och de som korsfäst honom hånade honom genom att räcka honom surt vin.

Men den stora anledning till att han törstar är nog att han blivit övergiven av Gud fadern, vilket innebär att källan har sinat. Samtidigt ska vi komma ihåg att Jesu törst på korset ger dem som tror löfte om att aldrig mer behöva törsta. Jesus är nämligen källan till livets vatten, och han säger att: ”den som dricker av det vattnet jag ger honom blir aldrig törstig. Det vattnet jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv”

Det är fullbordat

Johannesevangeliet 19:30

Dessa ord visar att han var fullt medveten om att hans död skulle ha stor betydelse för mänskligheten, att räddningsplanen nu var fullbordad. Men vad betyder det för dig och mig idag? Jo, det betyder att ingenting du gör eller inte gör kan förändra det Jesus gjorde. Allting är redan klart. Hans stora uppdrag på jorden att tjäna och ge sitt liv till lösen för många är fullbordat, ingen komplettering behövs.

Men vad betydde det för Jesus att allt var fullbordat. Jo, att han kunde återvända hem till Gud fadern efter utfört uppdrag. Vilket är det sista han gör på korset då han säger:

Fader i dina händer överlämnar jag min ande

Lukasevangeliet 23:46

Det intressanta är att alla de fyra evangelierna beskriver själva dödsögonblicket, men ingen av dem använder några vanliga ord för att beskriva hur en människa dör. Deras ord visar snarare att Jesu död var helt annorlunda. Matteus och Markus de skriver att Jesus ropade med hög röst och gav upp andan och Johannes skriver att han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. Lukas är alltså den ende som återger orden som Jesus sa i dödsögonblicket.

De fyra evangelierna visar att Jesus inte dog av fysisk utmattning. Nej, han hade kraft kvar, han kunde ropa med hög röst och han höll huvudet upprätt men böjde det frivilligt. Jesus gav alltså sitt liv av egen fri vilja, ingen kunde ta det ifrån honom.

När uppdraget var fullbordat gav han själv upp andan, släppte kontrollen och lade allt i sin Faders händer. Egentligen är det enda vi behöver göra, att lämna våra liv i Guds händer.

/ Urban

När jag igår (på sista försäljningsdagen) satt på Princess konditori och inmundigade årets sista semla kom jag osökt att tänka på uttrycket ”var sak har sin tid”. Precis som många andra talesätt har det sitt ursprung i Bibeln.

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta sten, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famnar, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

Predikaren 3:1-8

Jag gillar den sakliga och lite råa tonen som finns i dessa verser och tror att de har något viktigt att säga oss.

När livet är jobbigt och besvärligt och jag känner mig nere brukar jag återvända till dessa verser för att få tröst och styrka. Att det jobbiga man går igenom bara är för en tid, är något jag tror på även om jag inte alltid förstår att det är så.

Tänker också att det handlar om att vi måste lära oss att släppa taget. För när jag blickar tillbaka på mitt liv ser jag hur vissa saker under en viss period varit väldigt viktiga för mig, för att sedan under en annan tid helt ha förlorat sin betydelse för mig. Ett exempel på detta är att jag knappt bryr mig om att Färjestad är i semifinal i hockeyns SM-slutspel.

Vissa saker som funnits i mitt liv och som jag har uppskattat väldigt mycket kan helt enkelt inte finnas kvar för alltid. Var sak har sin tid och sin betydelse, även de sorgliga.

/ Urban

Varje år blir jag förvånad över att människor blir förvånade över att det snöar i april, och på sociala medier läggs det ut bilder på lite snö och kommentarer som ”vart tog våren vägen?”

Idag tycker jag dock att sådana bilder är berättigade med tanke på den snö mängd som kommit.

Det är något visst med aprilväder, de snabba skiftena mellan sommar och vinter på en och samma dag. Ena stunden värmer solen som att det vore sommar och nästa stund skyms solen av mörka moln, vinden tilltar och vi är återigen tillbaka i vinterkylan. Snö, hagel, kyla, regn, sol och värme, kontraster är väl det minsta man kan kalla det!

År efter år kommer detta ombytliga och typiska aprilväder, anledningen till detta är att april är den månad då temperaturen stiger som snabbast. Vårsolen värmer upp marken och den uppvärmda luften stiger uppåt och bildar stackmoln, men där uppe i luften är det fortfarande vinterkyla vilket gör att molnen blir kalla och isiga och ger ifrån sig regn, snö och hagel.

Jag tänker att vädret under årets fjärde månad måste vara det mest lyckade aprilskämtet genom alla tider, för vi går ju på det år efter år. Efter att ha fått uppleva sol och tvåsiffriga plusgrader i mars tror vi att det ska hålla i sig fram till sommaren, men april-april din dumma sill!

Vi verkar ha väldigt svårt att acceptera aprilvädret fast vi att vi varje år råkar ut för det. Visst det kan kännas tråkigt med aprilväder, men det är en del av livet. Aprilvädret bara skräms litegrann och försöker få oss att tappa tron på våren. Likadant är det i livet. Vi vill tro på vår, på ljusning och blomning i vårt liv men ibland så kommer det typiska aprilvädret och försöker få oss att tvivla.  

/ Urban

Ni som känner mig väl vet att jag tycker om att diskutera och argumentera. Att jag ibland till och med ställer mig i andra ringhörnan (med åsikter som inte är mina) bara för att få diskutera, vilket givetvis kan irritera andra. 

Självklart det är viktigt att lära sig att resonera, argumentera och diskutera om saker och ting, men samtidigt ska vi inte lägga allt för stor vikt på dessa förmågor och en retorik som handlar om konsten att övertyga vår motståndare.

Det vi alla nog behöver lära oss är att lyssna för att förstå och inte för att replikera, komma med motargument eller lösningar. Ett lyssnande där vi vill skapa förståelse för andra människors åsikter, ställningstaganden och perspektiv. En förståelse för andra människors kulturer och traditioner, önskemål, problem och behov.

Och har du tänkt på att alla människor har en speciell livshistoria med erfarenheter, upplevelser och kunskaper som kan vara värda att lyssna på!

Det är i mötet med andra vi mognar och utvecklas som människor genom att vi skapar och omskapar varandra gång på gång. Genom att lyssna kan vi lär oss att förstå det vi inte förstått tidigare, vilket såklart kan stärka vår egen uppfattning. Men det också innebära att vi ser fördelarna i en åsikt vi tidigare förkastat.

Jag brukar ofta få höra att jag är en bra lyssnare, men ärligt talat brukar jag ibland anta att jag förstår vad den andre menar. Vilket gör att jag ligger steget före, drar slutsatser och kanske avbryter och fyller i istället för att låta personen prata till punkt. Det jag behöver göra är att backa och verkligen lyssna på vad den andre har att säga, för faktum är att ibland är det inte alls såsom jag tror. 

För att kunna utveckla förmågan att lyssna behöver vi ställa oss frågan om vi vill förstå? Eller hör vi bara det vi vill höra? 

 / Urban 

Igår eftermiddag tog jag en välbehövlig skogspromenad och förundrades över alla vattendroppar som träden och buskarna fångat upp.

Under skogspromenaden förundrades jag över hur vacker naturen kan vara mitt i ett regnväder men också hur närvarande jag blev av att uppleva det. Kanske är det just förundran som gör att man verkligen kan stanna upp i nuet.

Naturen är såklart en stor källa till förundran, men det är inte enbart naturen som väcker min förundran. Andra människor kan också ge upphov till förundran genom till exempel musik, idrottsprestationer och ingenjörskonst.

Som många andra turister har jag stått på Manhattan och blickat upp och förundrats över de overkligt höga skyskraporna.   Foppas straff i Lillehammer fascinerar mig lika mycket nu som då och ibland kan jag inte lyssna mig mätt på vissa låtar vars text och musik går rakt in i själen på mig. Nu senast Samuel Ljungblahds singel ”Right now”.

För mig är förundran både en känsla och en slags förmåga och jag tänker att uppmärksamhet och förundran är släkt med varandra.

Alla har vi inom oss förmågan att kunna förundras, det är bara det att många glömt bort hur man gör. Men det går att öva upp förmågan att förundras genom att bli mer medveten om sin omvärld och allt som finns där att förundras över. Att med uppmärksamhet skärpa sina sinnen och bli mer närvarande i nuet.

Kanske är det vår jäkt och stress, och strävan efter mer som gör att vi missar att förundras. För det finns ju så mycket att upptäcka för oss om vi bara sänker farten och stannade upp litegrann.

Jag har också märkt att när jag tappar bort förundran så blir jag trött, uppgiven och mår sämre. Vilket överensstämmer med forskning som visar att förundran har stora hälsoeffekter. Genom att känna förundran reduceras stress och oro, man blir gladare och dessutom snällare, mindre egoistisk och mer generös!

Att leva, tror jag är att för en kort tid ha privilegiet att få förundras. Förundras och häpnas, och att bli slagen av häpnad är en av de få saker man gärna vill bli slagen av.

Göran Rosenberg

/ Urban

Idag hade jag förmånen att få predika i Equmeniakyrkan Torsborg:

”Det är ganska sällan vi talar om jungfru Maria i frikyrkan, men jag tror att berättelsen om henne kan lära oss mycket om tro, om mod och vårt uppdrag som kristna.

Kyrkoårets tema denna söndag är Guds mäktiga verk och det får verkligen jungfru Maria en del av. Men du och jag, vi kan också få vara en del av Guds mäktiga verk.

När Gud bestämmer sig för att bli människa, då väljer han att göra det på ett väldigt överraskande sätt. I en liten lantlig by som de flesta nog aldrig hade hört talas om och genom en helt vanlig ung tjej.

Vi vet egentligen inte speciellt mycket om henne, för det skrivs ju inte så mycket om henne i evangelierna, tror att hon nämns typ 21 gånger.  Hon hade troligen inte gått i skolan, utan hon hade förberetts på att bli bortgift, föda barn och sköta hemmet, precis som alla andra tjejer på den tiden. Troligen var hon inte mer än 13,14,15 år gammal.

Det vi vet är att hon skulle bli bortgift med en man som hette Josef, och att bli med barn som ogift det kunde vara en stor katastrof. Det hade kunnat innebära att Josef inte ville gifte sig med henne och att hennes egen familj föraktat henne och inte velat kännas vid henne. Då hade hon kanske behövt tigga eller bli prostituerad för att kunna försörja sig. Hon hade även kunnat bli betraktad som äktenskapsbryterska och blivit stenad till döds.

När vi kommer in i berättelsen om Maria kan vi tänka oss att hon går omkring där hemma i köket och donar.  Den där dagen hade säkert börjat precis som en helt vanlig dag, men den där dagen är ingen vanlig dag. Det är en dag då en ung tjej får en helt unik uppgift som inte bara förändrar hennes liv utan hela världen. Plötsligt kommer det en ängel som säger:

Var hälsad, du högt benådade, herren är med dig.

Lukasevangeliet 1:28

Typ en hyllning som om hon hade vunnit en viktig uttagning, men hon hade ju inte anmält sig till någon tävling. Hon blev såklart rädd och undrade vad en sådan hälsning kunde betyda, men ängeln lugnade henne och sade:

Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud.

Lukasevangeliet 1:30

Själv skulle jag nog bli väldigt rädd om det plötsligt stod en ängel i mitt hem. Men det står faktiskt inte att Maria blev rädd för ängeln.

Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda

Lukasevangeliet 1:29

Orden ”var inte rädd” eller något liknande återkommer gång på gång i bibeln. Jag har inte räknat själv, men jag har hört att den uppmaningen finns nästan 400 gånger i bibeln. En del säger att det är 365 gånger, alltså lika många gånger som det finns dagar på ett år. En del andra säger 366 gånger så att det passar när det är skottår, men jag har som sagt inte räknat.

En intressant sak är att den som införde att ett år skulle innehålla 365 dagar var Julius Ceasar, år 46 f.kr, och den som övertog makten efter honom var kejsar Augustus. Ni vet han som kom med påbudet att hela världen skulle skrattskrivas.

”Var inte rädd” är den uppmaningen Josef senare får när ängeln förklarar för honom hur barnet i Marias mage blivit till, det är dom orden som herdarna utanför Betlehem får höra den där natten då Jesus föds. Det är också de ord som kvinnorna vid graven får höra när de kommer dit och graven är tom. Men det är också en uppmaning, en hälsning till dig och mig idag.

Som ni säkert vet har alla människor grundkänslor som är medfödda, hur många dessa är varierar beroende på vem man frågar, men någonstans mellan sex och nio grundkänslor och en av dessa är rädsla. Men är bibelns budskap verkligen att vi inte ska känna en av våra grundkänslor? Det får ni fundera på.

Det känns ofta som att orden ”Var inte rädd” inte riktigt biter på vår rädsla och jag måste erkänna att det ibland nästan kan kännas provocerande att höra dom orden. Det finns ju så himla mycket att vara rädda och oroliga för idag. Kriget i Ukraina och det nya världsläget. De höjda priserna på bensin, diesel och matvaror, klimatkrisen osv….

Det lätt att oroa sig över saker och att vi liksom fastnar i en oro över sådant som vi tror ska hända. En oro som ofta slår till när vi ska somna eller gör att vi ligger vakna på nätterna. Men faktum är ju att det mesta vi oroar oss för faktiskt aldrig sker, men oron tar vår energi och vi blir faktiskt vårt sämsta jag när vi är rädda. Rädslan den kan hämma och begränsa oss och ofta fattar vi lite okloka och dumma beslut då vi är rädda.

Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.

Jesaja 41:10

När människor i bibeln får uppmaningen att inte vara rädda får de också höra ord som tro på mig, lita på mig, jag hjälper dig, jag håller dig i handen osv… Även om du kanske känner dig ensam, så finns Gud med dig. När du möter jobbiga saker i livet, och det gör vi alla, ingen av oss kommer undan, då finns Gud där och vill hjälpa. Det är därför han säger att vi inte behöver vara rädda.

Ängeln fortsätter och säger till Maria:

Du skall bli havande och föda en son och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron och han skall härska över Jakobs hus för evigt och hans välde skall aldrig ta slut.

Lukasevangeliet 1:31-33

Det måste farit runt massor av tankar i Marias huvud när hon fick höra detta, varvid hon frågar:

Hur skall detta ske? Jag har ju inte haft någon man. Jag har ju aldrig legat med någon

Lukasevangeliet 1:34

Maria hon ifrågasätter och undrar verkligen hur detta ska gå till? Och då möter ängeln henne precis där hon är, berättar hur det ska gå till och ger henne mod genom att också berätta om släktingen Elisabets graviditet.  

Helig ande skall komma över dig och den högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet din släkting väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.

Lukasevangeliet 1:35-37

Maria hon var säkert rädd och osäker inför detta, hon funderade nog på vad Josef skulle säga. Och vad skulle hennes föräldrar, släkten och grannarna säga?Tänk dig själv att behöva berätta för din man att du är gravid trots att ni inte legat med varandra! Kommer han tro att jag varit med någon annan? Maria funderade nog mycket på hur Josef skulle reagera när hon berättar att den helige ande är pappa till barnet, och att barnet är Guds son. Han kan ju tro att hon blivit galen och tappat fattningen totalt!

När Maria får höra hur det hela ska gå till, slutar hon att ställa frågor och säger i stället:

Jag är herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du sagt.

Lukasevangeliet 1:38

Ibland framställs Maria som en viljelös och kuvad tonåring, men jag tänker snarare att hon är modig och upprorisk tonåring som fullständigt struntar i människors åsikter och samhällets regler, för hon vill ju lyda Gud.

När hon undrade hur hon skulle klara detta tror jag att det var två meningar som hon gång på gång återkom till: ”Helig Ande skall komma över dig och kraft från den Högste skall vila över dig. Ty ingenting är omöjligt för Gud”

När man läser bibeltexten kan man tolka det hela som att Maria får en uppenbarelse av ängeln om vad som ska ske och att hon liksom inte har någonting att säga till om. Det är liksom redan förutbestämt att det är hon som ska bli mamma till Guds son. Okej, det förekommer ingen fråga i bibeltexten, där ängeln frågar Maria om hon vill detta. Men underförstått tror jag att det finns en fråga med i mötet mellan ängeln och Maria, där hon kan säga ja eller nej. Gud, han tvingar sig aldrig på någon människa, det är alltid ett fritt val att säga ja eller nej.

Berättelsen om jungfru Maria är en viktig berättelse om hur Gud som skapat himmel och jord väljer att bli beroende av oss människor. Genom att Maria säger ja och ställer sig till förfogande blir Gud människa genom henne. Inkarnationen visar att Gud vill komma oss nära, så nära att han vill veta exakt vad det är att vara människa.

För att Maria verkligen skulle förstå att ingenting är omöjligt för Gud berättade ängeln att hennes släkting Elisabet redan var gravid i sjätte månaden trots att hon var gammal och ofruktsam.

Det som sker några dagar efter detta är intressant, då Maria ger sig i väg till en stad i Juda bergsbygd för att träffa Elisabet. Det är inte en stad som ligger nästgårds utan det är typ femton mil dit. Idag är femton mil inte så långt men på den tiden var det långt. Så frågan är varför skulle hon dit? Det finns såklart flera teorier kring detta, kanske var det så att hennes föräldrar skickade i väg henne för att på något sätt lösa problemet med att hon hade blivit gravid innan hon gift sig. Hon kanske flydde bort för att hon själv tyckte att detta var så jobbigt att hantera. Tror faktiskt inte att det var någon av de anledningarna. Jag tänker att det är viktigt att vi vågar prata med varandra om det vi känner och upplever av Gud och att det var just därför som Maria begav sig till sin släkting Elisabet. Och där ger den helige ande Maria den bekräftelse hon så väl behöver genom Elisabet.

När Elisabeth hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: välsignad är du mer än andra kvinnor och välsignad är det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.

Lukasevangeliet 1:41-45

Kyrkoårets tema denna söndag är som sagt Guds mäktiga verk och det får du och jag vara en del av. Det finns en uppgift för var och en av oss. Den är säkerligen inte lika stor som den uppgift som Maria fick, men ändå oerhört viktig. Så frågan är vilka uppgifter vill Gud ge dig och mig och hur svarar vi?

Är du och jag beredda att lika helhjärtat som Maria säga: ”jag är herrens tjänarinna / tjänare, må det ske med mig som du har sagt”

Maria fick föda det lilla Jesus barnet, men jag tänker att vi alla på något sätt kan få föda honom. Jag förstår att det låter flummigt, men jag tänker att vi alla kan få vara med och låta honom ta gestalt i de sammanhang som vi befinner oss i.

Var och en av oss har ett uppdrag och det är att leva våra liv så mänskligt vi bara kan. Vi ska göra som Gud och bli människa. Vår uppgift är att ge Gud mänsklig gestalt och hur gör vi det? Jo, genom att själva vara mänskliga och medmänskliga.

Vi kan alla ha Maria som förebild och hennes sätt att bemöta ängelns budskap tyder på att hon var lyhörd. Det verkar som att hon levde med en förväntan om att kunna få besök av Gud, vilket gjorde att hon kunde förstå vad som skedde. Har vi också den förväntan?

Gud kanske inte kommer med buller och bång och de flesta av oss kommer nog inte uppleva något änglabesök. och Gud kan tala till oss på många olika sätt så vilket gör att vi måste vara uppmärksamma så att vi hör hans budskap till oss. Det kan vara att vi berörs av ett bibelord, en sångtext, en predikan, att någon visar omtanke för oss på rätt sätt vid rätt tillfälle, det kan också handla om en tanke, en känsla som vi känner inom oss.

Den inställning Maria hade till Guds ord är viktig, hennes inställning var att det Gud sagt är sant och det kommer att ske. Nio månader senare när herdarna kom till stallet i Betlehem för att besöka det nyfödda barnet och de berättade vad herren hade låtit dem veta tog Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Det är precis så vi ska ta emot Guds ord och löften, vi ska bevara och begrunda det i våra hjärtan. Låta hans ord ta plats i vårt inre!

Kanske är det så att vi precis som Maria både undrar och ifrågasätter då vi får ett budskap från Gud. Maria hon undrade hur det hela skulle gå till för hon hade ju aldrig legat med någon. Själva kanske vi undrar hur vi ska klara av det som Gud kallar oss till och kommer med lite bortförklaringar. Och tänker att vår talang och de livsomständigheter vi lever i gör oss till otänkbara kandidater. Men Gud kallar och vad vi än står i, vad vi än kämpar med så möter Gud oss precis där vi är och han säger: Var inte rädd! Du har funnit nåd och du är älskad.

Kom ihåg de ord som ängeln säger till Maria att den helige ande skall komma över henne och att den högstes kraft skall vila över henne. De orden är också till oss. Vi är inte ensamma utan den heliga ande och guds kraft är med oss och ingenting är omöjligt för Gud.”

/ Urban

Har du tänkt på att tystnad är en bristvara i dagens samhälle? Överallt översköljs vi av ljud och oljud, och många gånger kanske vi inte ens märker det…

… Men jag tror att detta eviga brus dränerar oss på energi och hindrar oss från att höra våra innersta tankar och funderingar.

Å ena sidan klagar människor över att man inte hinner i kapp sig själv, å andra sidan ser man till att aldrig ha tyst omkring sig. Titta dig omkring när du är ute bland folk så får du se, överallt går människor omkring med stora hörlurar eller små öronsnäckor, i samtal med någon eller med musik, podd eller ljudbok i öronen. Förutom möjligheten att lyssna på något handlar det nog ofta om att skapa en slags bubbla för att stänga ute omvärlden. Kanske har detta någonting att göra med en oförmåga och en rädsla att möta oss själva och Gud i tystnaden?

Jag gillar musik, tjo och tjim och kan emellanåt vara en riktig pratkvarn men samtidigt är tystnaden livsviktig för mig. Jag behöver helt enkelt tystnaden för att må bra, då den minskar min stress och ger mig ny energi.

Tystnaden hjälper hjärnan att återställa sig, ladda om batterierna och ger mig tankekraft. Det är som om jag inte kan få mina tankar och funderingar att stanna upp och lägga sig på plats om jag inte emellanåt får stunder utan ljud.

Det finns ett tystnadens rum inom oss alla som väntar på besök.

Patricia Tudor-Sandahl

Jag tror vi emellanåt måste stänga av ljudkällorna runt omkring oss så att vi känner och hör mer inåt. Den yttre stillheten är liksom en förutsättning för den inre, men tyvärr är det ofta så att den yttre världen invaderar den inre. Vilket gör att det som kommer inifrån sällan får chansen.

Förr var jag rädd för tystnaden. Jag motarbetade den och valde bort den, genom att ständigt fylla min tillvaro med ljud. Min rädsla för tystnaden bottnade i att jag då hörde mina egna tankar och att höra sina egna tankar kan vara både läskigt, frustrerande och jobbigt, men framförallt nödvändigt. Det är först när vi stannar till i tystnaden som vi kommer åt vårt innersta och det som skaver och gör ont.

Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus (och där var Gud).

Första Kungaboken 19:11-12

I tystnaden upptäcker jag att det finns någonting större än mig själv. Där kan jag få möta Gud, vilket verkligen är en god anledning till att vara tyst och att söka tystnaden.

Kanske är det så att Gud har bestämt sig för att han inte ska behöva höja rösten, så det gäller att vi söker tystnaden så att vi kan höra honom! För mig är det iallafall ofta så, samtidigt är jag fullt medveten om att mötet med Gud inte alltid är som en stilla susning utan ibland uppenbarar han sig även i det motsatta, i till exempel en hårdrockslåt.

/ Urban

Jag lyssnar ganska ofta på poddintervjuer med hockey och fotbollsspelare och något som ofta är återkommande i dessa intervjuer är att de haft svårt att stanna upp och njuta under sin karriär. Det är först efteråt som de kan ta sig tid att begrunda och reflektera över det de åstadkommit, under själva karriären är det ju alltid nya matcher de ska förbereda sig inför.

Det låter ju inte så himla roligt, men å andra sidan kanske det är precis så många av oss lever. Vi drömmer, planerar och sätter upp mål och när vi nått dit vi vill börjar vi genast jaga nya mål i livet istället för att stanna upp, begrunda och njuta av det vi upplevt och åstadkommit.

När jag skriver detta kommer jag att tänka på bibelns skapelseberättelse där Gud på sjunde dagen vilade för då hade han fullbordat sitt verk. Istället för att sätta igång med nästa projekt vilade Gud och begrundade det han skapat.

Men behövde Gud verkligen vila? Nej, jag tror faktiskt inte det.

Kanske är det så att Gud stannade upp, begrundade och njöt av sin skapelse för att vi ska förstå vikten av att göra detsamma.

/ Urban 

Varje dag året om, oavsett väder går ett äldre par förbi utanför min arbetsplats vid halv elva på förmiddagen och halv fyra på eftermiddagen. Hand i hand och alltid på samma sida om varandra…

… Att de passerar just dessa tider tror jag beror på att de uppskattar att ta en kopp kaffe efter promenaden. Det vill säga elvakaffe och eftermiddags kaffe vid fyratiden.

Ditt liv kanske inte är så inrutat. Men jag tänker att vi nog alla mer eller mindre är vanemänniskor, och om vi skulle försöka leva vårt liv utan vanor skulle det nog bli fullständigt kaos.

Vanorna de formar vårt liv här och nu men också det liv vi vill leva framåt. Det är genom att ändra vårt vanemönster som vi kan skapa förändring.

Det som gör det hela komplicerat är att det ofta tar lång tid att etablera nya vanor, samtidigt som det ofta går fort att eliminera en vana.

Att anamma det där talesättet att en gång är ingen gång är ett sätt att bjuda in till nya vanor, och det som ser ut som ett ofarligt undantag kan lätt gå över i en ny vana eller ovana.

Gränsen mellan vad som är vanor och ovanor är nog lite otydligt, men man kanske kan tänka att vanor är våra vänner och ovanorna våra ovänner.

Jag förstår mig inte på mig själv, jag bestämmer mig för att göra en sak, men sedan gör jag tvärtom. Jag beter mig på ett sätt som jag uppriktigt avskyr.

Romarbrevet 7:15

/ Urban

Det jag vill med mitt liv är det alltid det bästa för mig? Nej jag tror inte det, för min egen vilja är både opolitlig och förvillande.

Ibland vet jag verkligen inte mitt eget bästa, vilket kan vara svårt att acceptera. Visst jag kan förstå på ett plan att det är så, men att på djupet förstå hur oändligt lite jag vet, förstår och kan bedöma om nuet och framtiden är inte så lätt att ta till sig.

Och även om jag vet vad som är bäst för mig händer det gång på gång att jag gör precis tvärtom, precis såsom Paulus skriver:

Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag.

Romarbrevet 7:19

Under min livsresa har jag insett att vissa saker är bra för mig medan andra inte är det, och jag tror att vi kan öva upp vår urskiljningsförmåga kring detta genom att blicka tillbaka på livet och de erfarenheter vi fått. Men det är som sagt inte alltid så lätt.

Men jag tror att det finns en Gud som vet vad som är bäst för oss och som vill hjälpa oss.

Självklart kan vi välja att stänga Gud ute från våra liv och våra beslut, men personligen känner jag att jag dagligen behöver vända mig till honom. Erkänna mina begränsningar och erkänna att det finns någon större som ser en helhet som jag aldrig någonsin kommer att förstå.

När Jesus lär sina lärjungar att be, gör han det med en bön som vi kallar Fader vår. En bön som omfattar allt det som Jesus vill att vi ska be om. Man behöver kanske inte använda just de orden, men det är en slags mall för vad vår bön bör innehålla. I den bönen finns ett avsnitt som lyder:

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen

Matteusevangeliet 6:10

Att frivilligt lämna sin egen vilja till förmån för Guds vilja är en stor utmaning och jag måste villigt erkänna att jag ganska ofta ber att min vilja ska få ske. Att mina böner är utformade utifrån mina egna själviska behov, mina drömmar och min längtan…

… Detta trots att jag innerst inne vet att det bästa för mig är att våga be om någon annans vilja med mitt liv. Att Guds vilja över mitt liv är den bästa vägen och ibland så går hans vilja rakt emot min egen vilja.

/ Urban