Bär varandras bördor.. Var och en måste bära sin egen börda
Galaterbrevet 6:2,5
Vi lever i ett individualistiskt samhälle där det är lätt att få för sig att ensam är stark, men det är faktiskt inte tänkt att vi ska bära livets tunga bördor ensamma.
I Galaterbrevets sjätte kapitel står det först att vi ska bära varandras bördor, men strax efter att var och en måste bära sin egen börda. Vad innebär egentligen det? Finns det inte en motsättning mellan dessa två uppmaningar?
Jag kan tyvärr inte grekiska, men jag har läst att det grekiska ordet för börda betyder övervikt. Det vill säga något som är så tungt att det tynger ner oss och sådant vill vi ju såklart ha hjälp med att bära?
De flesta skulle nog svara ja på den frågan, men ändå är det ofta så att vi går runt och bär på bördan alldeles själva. Vi har liksom svårt att svälja stoltheten, släppa andra inpå och be om hjälp.
Tänk om vi istället skulle börja ta hjälpa av varandra att bära bördorna. Om jag lät min styrka bära dina bördor så kan din styrka bära mina och det ingen av oss orkar bära får vi lämna till Gud.
Ganska ofta sägs det att man måste hjälpa sig själv innan man kan hjälpa någon annan, men jag funderar på om det inte ibland är så att det just genom att hjälpa andra som man själv blir hjälpt. Det kan också vara så att vår egen börda, nuvarande eller sådant som vi gått igenom tidigare kan hjälpa oss att hjälpa. Dessutom är det nog inte alltid goda råd och lösningar som människor behöver utan snarare att någon lyssnar.
Om det bara är jag som tänker på mig så är det ju bara jag som tänker på mig, alla andra tänker ju på sig själva. Men om jag tänker på andra och andra på mig är det ju många fler som tänker på mig och det är ju såklart bra!
Men kom ihåg att man aldrig kan eller ska frånta en människa ansvaret att bära sin egen börda. Var och en av oss har huvudansvaret för vårt eget liv, våra val och att hitta lösningarna på våra problem.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 