Att leva tillsammans med en annan människa är en levnadskonst som kräver ett givande och ett tagande. Jag tar hänsyn till min frus önskemål samtidigt som jag inte låter mina egna behov få för lite utrymme.
För att en kärleksfull relation ska hålla behöver man helt enkelt möta varandra i varandras behov och önskemål. Vilket innebär att man ibland behöver göra uppoffringar för den man älskar.
Tänker att det behövs en slags växelverkan, en balans mellan givande och tagande, där båda individerna vet hur man ger och tar emot kärlek.
Samtidigt tänker jag att givandet och tagandet kan balanseras över tid. Det är fullt normalt att ibland hamna i obalans. För vissa perioder i livet är tagandet det enda man orkar med, medan man i andra perioder av livet kan sätta andras behov först.
Alla relationer oavsett om det är en kärleksrelation eller en relation med vän eller kollega handlar om att ge och ta emot. Där givande framkallar mottagande och där mottagandet förhoppningsvis framkallar ett givande. Man ger och man får. Om man inte ger något, lär man inte få något tillbaka. Detta är liksom grunden för mänsklig samlevnad.
Självklart behöver man ibland kompromissa, men var aktsam över hur mycket du kompromissar så att du inte kompromissar bort saker som faktiskt är viktiga i ditt liv.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 