Nu är vi nog rätt många som börjar tycka att vintern pågått lite väl länge, och det har nog aldrig känts som våren varit så långt borta som i år.
Visst det kan vara vackert med ett gnistrande snötäcke och kyla men inte i slutet av mars, och det blir ju inte bättre när man ser facebook minnen från tidigare år med tussilago, blåsippor, vitsippor och en epa-kulle fylld med krokusar.
Idag var det härligt att se snön börja smälta så att krokusarna i gräsmattan syns igen. Vilket gav mig hopp om att våren nog ändå är i antågande.
Tror inte att jag brukar längta så här mycket efter våren. Självklart tycker jag det är underbart med våren. Men å andra sidan tycker jag att det är härligt med försommar, högsommar, sensommar, höst och vinter också. Egentligen vill jag inte gå och längta efter en årstid som infaller längre fram i tiden. Men nu är jag bra trött på snö och kyla. Vore så skönt att slippa halka omkring på isiga gator och behöva massa kläder på sig för att gå ut.
Jag vet mycket väl att det alltid kommer en vår efter vintern, men i år har det som sagt känts som att våren aldrig kommer att komma. Tänker att livet ibland kan kännas på ett liknande sätt, när känslan av att det kommer alltid att vara så här tar överhand och man liksom inte ser någon ljusning. Och istället för att kämpa ger man upp och nöjer sig med ett frostigt liv.
Livets frostiga situationer kan få vem som helst av oss att tappa modet. Men jag tror inte att det är tänkt att vi ska leva i ständig vinter. Jag tror snarare att vi människor är skapta för att växa och blomma.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 