Det är inte varje arbetsdag man får åka till återvinningen för att hämta sin plånbok, sina arbetskläder och massa annat ur ett skåp som vaktmästarna har slängt.
Men tydligen finns sådana dagar också.
Vi skulle få nya skåp på jobbet och hade därför fått information om att de gamla behövde tömmas. Snart skulle de bort och ersättas med nya. En enkel och tydlig uppmaning som egentligen inte borde gå att missförstå.
Problemet var bara att jag inte riktigt hade lyssnat.
Visst, jag hade sett informationen om det. Jag hade hört kollegor prata om det. Men någonstans på vägen hade den inte riktigt landat. Och det är ju skillnad på att höra och att faktiskt lyssna.
Medan de andra hade tömt sina skåp stod mitt fortfarande kvar med alla saker i. Och vaktmästarna gjorde precis det de fått i uppdrag att göra: tog hand om de gamla skåpen och körde dem till återvinningen.
Plötsligt fick arbetsdagen ett inslag som jag inte riktigt hade räknat med. Det blev helt enkelt en tur till återvinningen för att leta reda på mitt skåp bland allt som hade körts dit. Som tur var stod det fortfarande orört och lättillgängligt, så jag kunde låsa upp det och plocka ut mina saker.
Det är klart att man kan skratta åt det i efterhand. Det blev ju en ganska bra historia att berätta. Samtidigt fick det mig att fundera över hur lätt det är att missa information. Hur ofta hör vi egentligen vad andra säger?
Vi lever i en tid där information kommer från alla håll. Mejl. Sms. Möten. Lappar. Samtal. Påminnelser och saker som någon säger i förbifarten.
Någon säger något medan man själv redan tänker på nästa sak som ska göras. Vi hör orden. Men ibland lyssnar vi inte.
Och det gäller förstås betydligt viktigare saker än gamla skåp.
Någon berättar hur den mår, men medan personen pratar funderar vi redan på vad vi själva ska svara.
Ett barn försöker berätta något som för barnet är oerhört viktigt, samtidigt som vi vuxna har tusen andra saker i huvudet.
En kollega försöker säga något som kanske borde få oss att stanna upp.
En vän säger: ”Det är ganska mycket nu.”
Och vi svarar snabbt: ”Ja, det är mycket för alla.”
Ibland behöver människor inte våra svar. De behöver vår uppmärksamhet. Att lyssna handlar om mer än att orden når öronen. Det handlar om att låta det någon säger få landa i oss.
Jag kommer säkert fortsätta missa saker. Glömma saker. Tänka att ”det där gör jag senare” och sedan inse att senare redan har passerat. Som tur var gick det bra den här gången. Jag fick tillbaka mina saker och kunde samtidigt lägga ännu en historia till samlingen.
Men framför allt fick jag med mig en påminnelse: att försöka lyssna lite bättre. Inte bara när någon säger att skåpet ska tömmas, utan när människor omkring mig försöker berätta något som verkligen betyder något. För ibland är skillnaden mellan att höra och att lyssna större än vi tror.
Den här gången kostade det mig bara en tur till återvinningen.
/ Urban
