Tänk om jag hade, tänk om jag en inte hade, tänk om jag inte hade gjort det jag gjorde, om jag inte hade tagit de beslut och vägval som jag gjort. Om det som hänt inte hade hänt. Tänk om jag misslyckas och inte räcker till. Tänk om jag gör andra människor besvikna.
Vi tänker det själva och vi hör andra som uttrycker: Om inte det eller det hade varit så hade allt varit annorlunda. Det går att rada upp hur många exempel som helst på allt det vi tror skulle varit annorlunda. Det är liksom bara fantasin som sätter stopp för om-tankarna.
Varje om är som en dörr till ett alternativ liv och de där tänk tankarna gör att vi ofta placerar oss i ett förr eller i en framtid. Handlar om-tankarna om framtiden kan man kalla det oro medan det som varit tidigare mer blir ett slags ältande och självanklande. Det riskerar också att få oss att missa det som är nu, eftersom vi har tanken riktad bakåt mot det förflutna eller in i en okänd framtid.
Vad skönt det vore om OM inte fanns. För vi kan inte förändra det som hänt, vi kan bara lära oss att hantera det och kanske dra lärdomar av det och vi kan faktiskt aldrig helt och hållet veta vad som hade hänt om vi hade agerat på ett annat sätt.
Och tänk om vi kunde slippa alla framtida om-scenarion som dyker upp i huvudet, det skulle minska vår stress och oro. Scenarier som dessutom sällan sker.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 